Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 8. Konung Birger och hans bröder 1291-1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
förekommer icke i någon urkund förrän år 1287, men han var da ännu
icke riddare, han omtalas i september 1288 som konungens råd, han
nämnes dock sist bland dem, som vid tillfället voro närvarande. Marsk
var han då ännu icke, och vi veta ej, när marskens viktiga ämbete
blef honom gifvet. Som rikets föreståndare begagnar han ingen annan
titel än konung Birgers marsk.* Hr Tyrgils’ förmyndarstyrelse sköttes
efter helt andra grundsatser än Birger jarls.
Endast enstaka tilldragelser omtalas från förmyndarskapets tid,
urkunderna lämna icke material till fyllande af luckorna, en afrundad
framställning, som gör en blick öfver det hela möjlig, kan således icke
åstadkommas.
Under konung Magnus’ tid hade icke försports några nämnvärda
svårigheter att inom Finland hålla det svenska väldet vid makt. Sa
mycket större framträdde de nu. Närmast i öster om det svenska
området bodde de ännu hedniska karelerna, hvilka gjorde upprepade
infall, hvar gång lämnande efter sig ohyggliga minnen af den vildaste
framfart; landet utplundrades och lades öde, människolif spilldes utan
undseende för kön, ålder eller stånd. De gräsligaste grymheter
utöfvades: å lefvande människor flåddes huden af kroppen, inälfvorna
uttogos, o. s. v. År 1293 gick ledung ut från Sverige, anförd af herr
Tyrgils. Med honom följde biskop Peter i Västerås för att vid sidan
af den världsliga eröfringen och till kommande stöd för denna vinna
ny mark för den kristna tron och de mildare seder, som denna alstrade.
Härfärden kröntes med framgång, den farlige fienden kufvades, till
värn för det svenska väldet anlades det starka fästet Viborg, invid
hvilket en stad småningom uppstod, och karelerna antogo åtminstone
officiellt kristendomen. Keksholm, borta vid Ladogasjön, blef äfven,
dock endast för en helt kort tid, svensk egendom. I början af år 1295
kunde man för borgarne i Hansans städer frigifva handeln på Östersjöns
bortre sida, dock naturligtvis med förbud mot ditförsel af
krigsförnödenheter, som kunde lända furstarne i Novgorod till gagn under
deras försök att åtminstone i smyg bistå karelerna. I Novgorod måste
ett ytterligare stärkande af det svenska väldet i Finland ses med
mycket oblida ögon.
Begäret att ordna lagväsendet var ännu vid full makt. Uppland
var fortfarande indeladt i tre folkland, men inbyggarne i dessa hade
förenat sig om en ändring i de rådande förhållandena, lagarna skulle
blifva systematiskt genomarbetade och ändrade i öfverensstämmelse med
tidens kraf, de tre folklanden skulle slås samman till en enda lagsaga.
Befolkningens samfällda önskningar framfördes till konungen, d. v. s.
till marsken, genom den ättestore och ansedde lagmannen öfver
Tiundaland herr Birger Petersson, hvilken i sitt vapen förde tvenne vingar med
* Till att blifva rikets styresman borde drotseten hafva varit närmare än marsken,
men det är ej fullt säkert, att konung Magnus hade någon drotsete under sina allra
sista år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
