Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 8. Konung Birger och hans bröder 1291-1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG BIRGER OCH HANS BRÖDER. 1291—1318. 165
skildring. Urkunder och krönikor innehålla om honom så få uppgifter,
att vi icke äro i stånd att från dem draga några slutsatser.
Under år 1303 visa sig tecken till stundande storm. En anteckning
talar om förtryck, som från de världsliga herrarnes sida öfvades mot
kyrkans egendomar. Sådant förekom då och då, och anledningen var
den, att de, som hade rikets styrelse i sina händer, ofta saknade nödiga
tillgångar, under det kyrkan var rik och hennes rikedomar väckte
lystenhet. Mera betydelsefullt är, att oenighet synes hafva uppstått
mellan konungen och hertig Erik om hvad som tillkom den ene eller den
andre. Ärkebiskopen och tvenne andra af rikets råd fingo uppdrag att
företaga en utredning. Man har tidigare tolkat detta som en tvist om
gränserna för Eriks hertigdöme. Det är alldeles uppenbart, att frågan
gäller något annat. Af gammalt hade Sveriges jarl en del förmåner
af olika slag, hvilka naturligtvis ägde bestånd äfven sedan jarltiteln
blifvit utbytt mot hertigtiteln. Det är dessa striden nu gällde.
Marsk Tyrgils ingick hösten år 1303 ett nytt äktenskap med Hedvig,
dotter af grefve Otto af Ravensberg. Erikskrönikan berättar, att han,
den nygifte mannen, nu begärde att för sin ålderdoms skull blifva
entledigad från att förestå riket. Berättelsen måste betecknas som
oriktig, ty konung Birger var redan hunnen till mogen ålder, och herr
Tyrgils kan vid denna tid icke hafva varit mera än konungens marsk,
om han än, helt naturligt, på grund af lång och grundlig erfarenhet,
måste kunna räkna på att hans ord och råd skulle befinnas vara tungt
vägande.
Tvisten om mitt och ditt mellan konungen och hertigen visade sig
snart vara jämförelsevis taget en obetydlighet. Hertigarne måste hafva
vidtagit åtgärder, nu ej kända, som väckte konungens misstro och
farhågor. Konungen och hans bröder möttes i april 1304 hos herr Tyrgils
på hans gods Aranäs (nu Årnäs) vid Vänerns östra strand; ännu vid
midten af 1500-talet kan Olaus Magni icke nog prisa slottets härlighet.
Konungen har där framställt hvarjehanda klagomäl, hertigarne gåfvo
efter och afgåfvo en skriftlig förbindelse att icke lämna riket annat
än på konungens bud eller med hans lof, att aldrig komma till konungen
utan att vara af honom kallade och att, när de kommo, icke vara
åtföljda af flera män, än konungen medgifvit, att aldrig företaga eller
låta företaga något, som kunde vara till skada för konungen,
drottningen, deras barn eller deras anhängare. Det hela talar om ett
fullständigt krigstillstånd. Hertigarne voro tydligen, kanske utan skäl
men väl snarare med skäl, misstänkta för stämplingar i utlandet för
att vinna stridskrafter, som ej stodo dem till buds inom deras
områden eller hos deras vänner inom landet. Nu borde saken tills vidare
hafva varit klar. Men den svage och misstänksamme konung Birger
— vi kunna lätt tänka, att hertig Erik ville gentemot honom spela
samma roll, som konung Magnus Ladulås en gång spelade mot sin
äldre broder Valdemar — kallade kort därefter bröderna åter till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
