Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 8. Konung Birger och hans bröder 1291-1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG BIRGER OCH HANS BRÖDER. 1291—1318. 169
Herr Tyrgils afrättades på Södermalm, och hans lik nedgräfdes å
afrättsplatsen, således i ovigd jord, hvilket innebar vanära. På enträgen
begäran af den dödes vänner flyttades hans jordiska kvarlefvor till
gramunkarnes kloster i Stockholm, i hvilket han, enligt det nyss
omtalade testamentet, hade valt sin sista lägerstad — i närheten således af
den plats, där hans förste herre, konung Magnus, hvilade. Herr Tyrgils’
grafsten fanns där bevarad intill år 1697. Innan den förstördes, togs
däraf en afbildning, här återgifven fig. 156. Den är tecknad i 1600-talets
maner, då man icke alltid så noga återgaf föremålens verkliga utseende:
figuren ser snarare ut som en kvinna än som en man, vapenskölden är
i hufvudsak riktig, omskriften är delvis otydlig, helt visst därför att
den ej blifvit fullt korrekt återgifven. Men af de tydbara delarna
framgår, att det är marsk Tyrgils’ grafsten, att de, som lade stenen
öfver hans grift, ansågo honom vara orättfärdigt dömd samt att han
jordats vid sidan af hans första maka, som hette Birgitta. Den korta
inskriften innehåller en del verklig poesi, * som icke så ofta framträder
i medeltidens skrifter, allra minst i inskrifterna. Hvem denna första
maka var, af hvilken släkt, det kan nu icke utredas.
Utan all fråga var detta ett politiskt mord, för hvilket ansvaret
hvilar såväl på de ränkfulla hertigarne som på den svage konungen,
hufvudsakligen på de förra. Detta göres till visshet genom den följande
tidens tilldragelser.
En af de kyrkliga dagar, som mest firades, var ärkeängeln Mikaels
dag, den 29 september; äfven för det världsliga lifvet spelade denna
dag en viss roll, det var den stora höstdagen. Helt naturligt firades
den icke blott i kyrkorna utan äfven i hemmen, både lägre och högre.
Konungafamiljen vistades, när mikaelsmässan tillstundade, på
kungsgården Håtuna i Uppland vid Mälaren. När helgen var inne, kommo
helt oförmodadt de två hertigarne med sina följesmän till objuden
gästning. De blefvo väl mottagna men besvarade vänligheten med att
fängsla konungen, drottningen och deras barn, biskopen i Västerås Nils
Kettilsson, en högboren man som kort tid därefter blef ärkebiskop,
samt mer än tjugu riddare och frälsemän. Den ende, som räddades,
var konungens äldste son, äfven af hertigarne högtidligen erkänd som
faderns efterträdare. En konungen trofast man förde den sexårige
Magnus till den danske konungen, hvilken sålunda ansågs vara den
pålitligaste vännen till konung Birger, trots dennes norskvänliga politik.
Den kungliga familjen fördes till Nyköpings slott, öfver hvilket hertig
Erik var herre. Om hertigarne icke höllo det aftal, som vid årets
början hade ingåtts, skulle de vara genom själfva handlingen under-
* Inskriften hade följande lydelse:
Marscalcus regis iacet hic Thyrgillus humatus,
immente legis paciens, vi decapitatus
Birgittæque datus coniunx, modo contumulatus
sponsæque ad latus, velut ante thoro sociatus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
