Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 8. Konung Birger och hans bröder 1291-1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
sittningar, närmade sig konungen till Danmark. Fred aftalades,
förlofningen mellan Ingeborg Håkansdotter och hertig Erik skulle brytas,
hon skulle i stället förlofvas med konung Birgers son och utsedde
tronföljare Magnus, den danske konungen skulle efter all sin förmåga
arbeta på att Birger återinsattes i rikets styrelse.
Den norske konungen lät belägra fästet å Ragnhildsholmen. För
större säkerhets skull anlade han i närheten å Bagaholmens höga klippa
en stark borg, som då kallades Bagahus, nu Bohus. Detta besvarades
af hertig Erik med ett infall i sydöstra Norge, där han intog staden
Oslo. Samtidigt gjordes från svensk sida ett infall i Jämtland.
I begynnelsen af år 1309 drog sig hertig Erik härjande tillbaka
från Norge, hans härjningar besvarades med ett norskt infall i Dalsland.
Hertigarne hade förmått biskoparne i Skara och Linköping att hota
konung Birger med kyrkans bann, därför att han hade brutit aftalet
med bröderna. Birger protesterade och vädjade till påfven. I juli
hölls ett fredsmöte mellan de danska och norska konungarne, icke långt
därefter firades i Oslos Mariakyrka högtidligt förlofningen mellan
hertig Eriks förra brud, den nu åttaåriga prinsessan Ingeborg, och den
nioårige Magnus Birgersson. Med en ansenlig här ryckte konung Erik,
åtföljd af Birger, in i Sverige, anlade ett fäste vid Jönköping för att
vara herre öfver vägarna genom Holaveden, tågade vidare genom
Östergötland och Södermanland, där han stannade för att belägra Nyköpings
hus. Belägringen varade i nära tre månader, utan att något uträttades.
Vid nyårstid uppbröt den danska hären, som hade lidit ganska mycket
såväl genom manspillan som genom svårighet att i det utplundrade
landet erhålla lifsmedel, och vände den långa vägen åter till Danmark.
Förhållandet mellan konung Håkan och hertigarne var fortfarande
ovänligt. I mars 1310 träffades en öfverenskommelse mellan dem, enligt
hvilken hertig Eriks förlofning med Ingeborg åter skulle komma till
stånd, men hertigarne iakttogo icke hvad de i denna traktat utlofvat,
och hela traktaten blef därigenom gjord om intet. I juli hölls ett stort
fredsmöte i Helsingborg: all oenighet skulle vara afslutad, hertigarne
skulle mottaga norra Halland som ärftligt län af den danske konungen,
Ingeborgs förlofning med Magnus Birgersson skulle vara beståndande,
hertig Erik skulle förlofva sig med den danske konungens systerdotter,
Sofia af Werle, hertigarne skulle till konung Håkan återlämna
Ragnhildsholmens fäste, konung Birger skulle nu åter få regera, dock endast
inom en viss del af riket. Den del, som åt honom anvisades, hade
ett egendomligt utseende: Norrland, Fjädrundaland och tre härad i
Västmanland — ett mycket smalt land mellan de områden, som
tillhörde hertigarne —, Södermanland, Närke, Östergötland, hela Småland
(däri ej inräknadt Kalmar län), Gottland och det för fiendeanfall svart
utsatta Viborg, en besittning som nödvändigt maste kräfva betydande
utgifter. Inom hertigarnes omraden hade konungen alls intet att säga;
om någon af dem fölle ifrån, skulle hans andel i riket tillfalla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
