Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 8. Konung Birger och hans bröder 1291-1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG BIRGER OCH HANS BRÖDER. 1291—1318. 171
götland, Småland, Kalmar län, Öland och Gottland — hans område
skulle således gränsa intill Danmark, hvarifrån han alltid kunde räkna
på hjälp —, mellan hertigarne och deras broder skulle frid råda, inemot
nästa jul skulle ett stort möte hållas nära gränsen mellan Skåne och
Småland, vid hvilket alla tvistiga frågor skulle afgöras af åtta
skiljedomare. När dessas dom var fallen, skulle fängelsets portar öppnas för
konung Birger. Äfven denna gång gingo hertigarne i förväg för
aftalet i hopp att därmed få bättre villkor, än aftalets voro. Den 3
mars uppsökte de konung Birger i fängelset på Nyköpings hus och
erbjödo honom frihet på vissa villkor. Han sade ja till allt — han tyckte
sig väl ej behöfva vara mera ordhållig än bröderna — och förnyade sitt
ja vid ett möte i Örebro den 28 i samma månad i en urkund, som väl
må kallas skamlig genom hans fega undfallenhet. All oenighet skulle
vara nedlagd och förgäten; i alla sina angelägenheter, stora som små,
skulle konungen foga sig efter brödernas vilja och föreskrifter; han
skulle känna sig nöjd med huru de behagade ordna deras inbördes
förhållanden; de finska slotten, som fortfarande hållits den fängslade
konungen till handa, skulle öfverlämnas åt hertigarne, Kalmar och
Borgholms slott — liggande inom det område, som enligt aftalet mellan
konung Erik och hertigarne skulle tillhöra konungens område — hade
tidigare upplåtits åt hertigarne, och därvid skulle det bero; konungen
lofvade vid sin ed på sakramentet att inom de områden, som bröderna
täcktes åt honom upplåta, foga sig efter lag och rätt och icke utkräfva
några nya skatter; alla tidigare bref och förpliktelser, afgifna af
hertigarne, skulle vara ogiltiga. Antingen var Birger en svag man,
som till hvad pris som helst ville komma i åtnjutande af en tom glans
af konungakronan, eller ock var han en brottslig man, som ämnade
bryta aftalet och den ed han hade svurit öfver det allra heligaste. Den
nesliga urkunden beseglades af biskop Brynjolf i Skara och femton
världsliga stormän.
Antagligen hade Birger, hvilken väl stod i förbindelse med sin
svåger i Danmark, till sist kommit underfund med skillnaden mellan
det aftal, som denne vid årets början hade träffat med hertigarne, och
de förpliktelser, som hade blifvit honom aftvungna; ej heller hade
hertigarne åt honom upplåtit något område att styra öfver. Han var
en konung utan land. Han sökte sin tillflykt hos svågern, och denne
ryckte med en här in i västra Småland. Hertigarne voro nu, såsom
tidigare, obenägna för strid men mycket hågade för aftal. Ett sådant
träffades i maj, men det var icke något slutligt afgörande; man kom
ej längre, än att fred skulle råda intill den 8 september 1309.
För hertigarne uppstod en fara i väster. Konung Håkan kunde
icke känna sig nöjd med hertig Erik, hvilken, säker om att vinna
Norges krona, sökte för sig bilda ett parti inom landet. I juni kräfde
konung Håkan åter Ragnhildsholmens fäste och norra Halland, men
som hertig Erik icke var villig att lämna ifrån sig dessa viktiga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
