Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 9. Konung Magnus II under förmyndare. 1319-1332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG MAGNUS II UNDER FÖRMYNDARE. 1319—1332. 181
9.
Konung Magnus H under förmyndare.
1319—1332.
Under det den ena olyckan efter den andra drabbade Birger och
hans män, måste hos hertigarnes vänner hoppet om framgång dagligen
växa. Ledaren af de krigiska rörelserna var fortfarande herr Matts
Kettilmundsson, hvilket betecknades genom den stolta titeln rikets
höfvitsman. Som drotsete hade han ledningen af rikets allmänna
angelägenheter. Men liksom de två hertigarne hade varit samregenter,
saå utöfvades till en början ett samregentskap af hertiginnorna; båda
eller endera utfärdade bref rörande regeringsangelägenheter, såväl före
som efter hertigarnes död.
Vid midsommartid 1318 voro rikets store samlade hos hertig Eriks
maka i Skara för att ordna förhållandena. Det var här, som herr
Matts erkändes som höfvitsman och korades till drotsete — åtminstone
säger Erikskrönikan så. Hvad i öfrigt bestämdes vid detta möte,
hvilket väl torde burit prägeln af hvarjehanda ovisshet, man tänkte sig
nog ej då hertigarnes död i fängelset som en möjlighet, är dess värre
okändt. Den tvåårige junker Magnus Eriksson vistades väl då hos
modern. I november afslöto hertigarnes anhängare en traktat med den
danske konungen, för hvilken det nu hade blifvit klart, att Birger icke
kunde räkna på att återvinna Sverige: han skulle vara utestängd från
Sverige, dock skulle han få vistas på Gottland, därest gutarne tilläto
detta. Magnus Birgersson skulle stanna kvar i fängelset på
Stockholms slott.
Afgörandet kom under loppet af år 1319. Den 8 maj afled konung
Håkan i Norge, och hans rike tillföll nu den späde dottersonen Magnus
Eriksson. Förmyndarregeringen skulle föras af ett tolfmannaråd, af
hvilket några, som åtta dagar före konungens död vistades hos honom
på Tönsbergs slott, med ed förpliktat sig att upprätthålla hvad den
senast antagna arfföljdslagen stadgade.
Detta måste i högsta grad hafva inverkat på utvecklingen af
förhallandena i Sverige. I slutet af juni befunno sig hertiginnan Ingeborg,
biskop Karl i Linköping, västgötalagmannen herr Knut Magnusson och
fem andra medlemmar af hertiginnornas råd, bland dem den danske
riddaren Knut Porse, i Oslo, och där afslöts den första svensk-norska
unionstraktaten af följande innehåll:
1. Junker Magnus skulle före den 1 augusti vara vald till Sveriges
konung;
2. Konungen skulle senast den 1 augusti infinna sig i Lödöse för
att där afhämtas af norrmännen och föras till Tönsberg för att mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
