Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 9. Konung Magnus II under förmyndare. 1319-1332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG MAGNUS II UNDER FÖRMYNDARE. 1319—1332. 187
Då rådets medlemmar voro här så talrikt församlade, är det af
intresse att se, hvilka de voro, som nu skulle taga rikets välfärd om
hand.
Herr Nils Sigvastsson hade för påfven uppgifvit, att ärkebiskopen
samt biskoparne i Linköping och Skara åtnjöto mycket stort anseende.
Uttrycket kan tolkas så, att de dåvarande tre prelaterna voro
synnerligen framstående, eller ock på det sätt, att i allmänhet dessa tre
stiftsherdar intogo en framstående maktställning. Den senare tydningen
torde vara den rätta, ty vid den ifrågavarande tiden, efter det biskop
Brynjolf aflidit år 1317, intogs den västgötiska biskopsstolen af personer,
som styrde stiftet endast korta tider och icke spelade någon roll att
tala om inom riket. Framstående voro däremot ärkebiskop Olof, hedrad
med tillnamnet den vise, och biskop Karl i Linköping, hvilken under
den tid af mer än trettio år, som han förestod stiftet, grep med mycken
lust och kraft in i de borgerliga tilldragelserna.
9 8§/ U B89 VS U V
Fig. 170. Fig. 171. Fig. 172. Fig. 173. Fig. 174. Fig 175. Fig. 176.
Natt och Tillbaka- Tre sten- Färla. †. Bat, Bonde. Natt och
Fyr-Dag. seende ulf. †. gaflar. †. Dag på styckad
längden. †. sköld. †.
Sverige hade nu en drotsete, herr Knut Jonsson (lejonörn), som
redan tidigare innehaft denna värdighet, och hade åtminstone strax
därefter marsk, herr Erengisle Näskonungsson, af den släkt, som i
nyare tid kallats Natt och dag, emedan skölden (fig. 170) var delad i
två fält, det ena måladt ljusare än det andra.* Samma vapen fördes
af herr Bo Nilsson och herr Torkel Andersson. Bland rådsherrarne märka
vi vidare herr Erik, son af den från tronen aflägsnade konung Valdemar,
herr Filip Ulfsson (i vapnet en upprätt, tillbaka seende ulf, fig. 171),
Knut Magnusson (med samma vapen som herr Tyrgils Knutsson), Birger
Persson, Håkan Läma (två snedbjälkar). Ture Kettilsson (Bielke),
Lars Ulfsson (fig. 172), Xils Björnsson (fig. 173) ** — samma vapen fördes
af herr Karl Örestesson —, Tord Bonde (fig. 174), Erik Turesson (Bielke),
Gisle Elinesson (Sparre), Karl Tukesson (fyrdelad sköld med en
trappskuren ruta i hvart fält), Ingevald Estridsson (natt och dag på längden,
fig. 175), Stefan Röreksson (två sparrar), Algot Jonsson (hjorthorn
öfverlagdt med en snedbjälke), Nils Kettilsson (Bielke), Magnus Nilsson
(fig. 176) och Sune Jonsson (Båt). Alla här uppräknade, utom de tre
närvarande biskoparne, voro riddare. Tre andlige af lägre rang, bland
* Det ena fältet var guld, det andra blaått. Samma vapen fördes af riksföreståndarne
Svante Nilsson och Sten Sture II. .
** Bilden torde föreställa två korsade klubbor. Ätten har af genealogiska författare
kallats Färla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
