Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 9. Konung Magnus II under förmyndare. 1319-1332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
svenska förmyndarregeringen låtit förfärdiga åt den späde konungen
och som var i bruk åtminstone från år 1321 (fig. 177 och 178), säges
han vara svears, götars och Norges konung *.
Herr Knut Porse, som tidigare ville
göra eröfringar inom Danmark. hade
nu slutit sig till konung Kristofer
och upphöjdes af honom till hertig
öfver södra Halland med Samsö och
ett område på Själland. År 1327
förmäldes han med Ingeborg, hvilken åt
honom födde tvenne söner. Den
svenska regeringen trodde honom
fortfarande om ondt, den afslöt år 1329
ett förbund mot honom med ett par
nordtyska furstar. Men redan
följande år afled Porse. Änkan och
barnen behöllo det hertigliga län, som
blifvit honom gifvet. Sönerna rycktes
Fig. 178. Vapnet i konung Magnus II:s bort, när den stora döden höll sitt
kontrasigill. hemska tåg genom Nordens bygder.
Hertiginnan Ingeborg afled vid pass
år 1360 — så pass bortglömd, att hennes dödsår ej är fullt säkert.
Hennes kusin och namne, hertig Valdemars änka, lefde i stillhet å
Borgholms slott. Hon afled inemot år 1357.
Gentemot Danmark var ställningen tryggad genom ett år 1322
slutet fredsaftal, som skulle gälla i tio år, d. v. s. under hela konung
Magnus’ omyndighetstid. Förhållandena mot den östra grannen voro
däremot af en betänkligare art.
Viborgs fäste hölls konung Birger till handa af den fogde han där
hade insatt lång tid efter det konungen kunde däraf hafva någon
egentlig nytta eller, om så behöfdes, lämna sin tjänare något bistånd.
Om denne fogde veta vi för öfrigt intet annat än namnet; vi måste
hysa aktning för honom med anledning af hans trohet och mannamod,
ty mod måste den man hafva, som kunde hålla hufvudet upprätt inom
detta fäste, hvilket i en af tidens urkunder betecknas såsom liggande
?»i hedningarnes gap». Hösten 1320 inledde förmyndarregeringen
underhandlingar med den envise fogden men utan all framgång. Det synes,
som om biskop Karl i Linköping, till hvars stift Gottland hörde och
som därför hade intressen öster ut att bevaka, hyst särskild ifver
för Viborgs återförenande med Sverige. Hans broder, Peter Jonsson —
* I majestätssigillet ses vid sidan af konungens hufvud en sköld med det norska
riksvapnet: ett lejon bärande en yxa. Sverige hade denna tid intet riksvapen utan endast
den regerande konungens. Baksidan af sigillet prydes med det s. k. kontrasigillet, i
hvilket släktvapnet förekommer (fig. 178). Omskriften är tecknad med majuskler (= stora
bokstäfver). Vid pass år 1400 kommo minuskler (= små bokstäfver) i bruk oceh användes
ofta äfven i början af namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
