Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 9. Konung Magnus II under förmyndare. 1319-1332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG MAGNUS II UNDER FÖRMYNDARE. 1319—1332. 191
denna tid bar han tillnamnet Hak, sedermera kallade han sig Peter
Bonde —, var en af underhandlarne. Han lät sig icke afskräckas genom
misslyckandet af det första försöket, han förenade sig med sin broder,
Sune Jonsson, som redan denna tid var riddare och medlem af rådet, *
för att återvinna Viborg åt Sverige. Af biskopen fingo de låna 500 mark
penningar, men dessa hade gått ut, innan de hade vunnit sitt syfte.
Ännu i juni 1321 tillhörde öfvertagandet af fästet endast möjligheternas
område. När det uppgafs, veta vi icke. Peter skulle behålla det för
Sveriges räkning, till dess alla hans utgifter blifvit honom ersatta.
Är 1322 anfölls Viborg af ryssarne, hvilka något tidigare hade bränt
Åbo stad, men deras angrepp slogs tillbaka. Fejden blef emellertid
af kort varaktighet. Den 12 augusti 1323 slöts fred mellan Sverige
och den ryske storfursten Georg, den s. k. Nöteborgsfreden, genom
hvilken ett område å Finlands östsida öfverläts åt Sverige och gränsen
mellan de två rikena fastställdes. Dess värre kunde man icke i de
eländiga, glest bebodda eller obebodda vildmarkerna fullständigt gå
upp gränsen och i detalj beskrifva den. Också gaf man i en kommande
tid åt densamma olika tydningar.
Det var icke endast med ryssarne, som man hade ofrid på den
östra kusten. År 1325 hade herr Matts Kettilmundsson, som vid denna
tid var Finlands höfvitsman, funnit sig hafva anledning till missnöje
med staden Reval och mot denna företagit fientligheter. Rådet i Reval
vände sig till drotseten herr Knut Jonsson och klagade, denne lofvade
att tala vid herr Matts att tills vidare lägga ned fientligheterna och
låta det svenska rådet pröfva saken. Herr Matts lät sig öfvertalas; när
han aflidit i maj 1326, afslöts ett stilleståndsfördrag för två år mellan
Finland och Reval. Sådana lokala strider och fredsslut voro betecknande
icke blott för denna del af medeltiden utan för tidehvarfvet i dess helhet.
Man maåste med vapen i hand och med förlust af människolif
försvara de svenska eröfringarna inom Finland och den svenska odlingen,
åt hvilken man öster ut vunnit en vidgad krans af råmärken. Under
konung Magnus II:s minderårighet börjades ett nytt eröfringsarbete af
uteslutande fredlig art, hvilket vi måste räkna de styrande stormännen
till mycken förtjänst: odlingens utbredande inom Norrland. Den hedna
bygden hade varit rätt ansenlig ända upp öfver Angermanland och
Jämtland, enstaka uppenbarelser af densamma te sig till inemot Skellefteå.
Landet där ofvanför kunde icke hafva att uppvisa mera än enstaka
bostäder för svenska män. Men landet besöktes alltemellanåt af män från
sydligare orter, och de s. k. birkarlarne eller lappfararne förmedlade
handeln i dessa nordliga trakter. De hade åt sig vissa områden
utstakade — om vi få begagna ett sådant uttryck rörande dessa obygder —,
inom hvilka de drefvo handel och utkräfde skatt åt konungen; de sades
inom sina områden »hafva» eller »äga» lapparne.
* De tre bröderna förde i vapnet en båt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
