Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 10. Konung Magnus II:s myndighetstid, första skedet. 1332-1343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
landets inbyggare, genom mångfaldigt, omänskligt förtryck, utöfva ett
så svårt tyranni, att skåningarne hvarken till lif eller gods kunde
åtnjuta någon frid, frihet, trygghet eller ynnest, i det alla deras rätta
lagar, privilegier och sedvänjor förlorat gällande kraft.» Man bad
konung Magnus att såsom en rätt furste och herre taga Skåne i sitt
skydd. Efter inhämtande af de sinas råd svarade konung Magnus ja.
Helt visst utfärdades vid detta tillfälle flera bref. Endast ett finnes
bevaradt, i hvilket det skånska prästerskapets privilegier stadfästes;
detta bref är dateradt den 19 juni 1332.
Hvar uppstod denna tanke, att Skåne skulle förenas med det därmed
landfasta Sverige? Porse hade tänkt därpå, såvida han icke hade med
Skånes skiljande från Danmark velat åt sig upprätta ett eget rike.
Konung Magnus var ännu för ung för att kunna anses hafva uppgjort
en så viktig plan. I de aftal, som denna tid träffades rörande Skane,
deltog herr Sune Jonsson (båt), den ene af de två bröderna, som hade
visat så stor ifver att återvinna Viborg från den f. d. svenske konungen
till den dåvarande regeringen och som äfven senare visade lifligt intresse
för befästandet af det svenska kristna väldet i denna aflägsna ort.
Måhända hyste han intresse för att åt Sverige vinna en annan aflägsen
landsände. Det finnes antydningar, som göra det icke osannolikt, att
med afseende på Skånes införlifvande med Sverige konung Magnus rönt
intryck af modern, som, ehuru hon af senare häfdatecknare paå mycket
lösliga grunder tadlats såsom obetänksam och lättsinnig, måhända varit
bättre än sitt rykte och verkligen haft politisk beräkning. Visst
är, att en af hennes trognaste anhängare under tvisten mellan henne
och konung Magnus’ förmyndare ganska snart fick en mycket
framstående ställning inom Skåne.
Förhållandena voro emellertid mycket invecklade. I Kalmar hade
konung Magnus åtagit sig att blifva Skånes rätte furste och herre
samt taga skäåningarne i skydd. Men Skåne tillhörde konungen af
Danmark, hvilket visserligen icke betydde något vid denna tid. Det
betydde vida mera, att Skåne blifvit som pantlän upplåtet åt grefve
Johan. Han kunde icke finna sig belåten med aftalen i Kalmar. Man
måste gripa till vapen, men — säges det några år senare — konung Magnus
ville förebygga detta och köpte därför den 4 november 1332 af grefve
Johan hans rättigheter till Skåne och tillhörande områden för den —
särskildt med hänsyn till den svenske konungens dåvarande ekonomiska
ställning — mycket betydande summan 34,000 mark silfver.
Betalningsvillkoren voro äfven hårda, i det visserligen afbetalningar fingo ske,
men de följde tätt på hvarandra. Innan köpeaftalet skedde, och man
måste vara beredd på örlig, hade konung Magnus köpt en stridshäst
för 80 mark silfver, men han kunde icke erlägga denna summa kontant
utan maåaste ställa fyra borgensmän. För Skånes lösen fick han ock
ställa borgensmän. Följande år måste konung Magnus därutöfver åtaga
sig att till änkan efter den danske marsken Ludvig Albrektsson von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
