Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 10. Konung Magnus II:s myndighetstid, första skedet. 1332-1343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG MAGNUS II:S MYNDIGHETSTID, FÖRSTA SKEDET. 1332—1343. 203
Gleichen som ersättning för pantgods i Skåne, hvilka grefve Johan
upplåtit åt henne, erlägga 8000 mark silfver. Denna summa skulle
småningom afbetalas från mynthuset i Lund. Det danska myntväsendet
hade råkat i lägervall. All myntning af de usla s. k.
borgarkrigsmynten (ytterst silfverfattiga silfvermynt) hade upphört utom i Lund,
där konung Magnus upprätthöll myntningen. Prof af hans där präglade
mynt visas af fig. 187. Eljest funnos vid denna tid i Danmark endast
utländska mynt.
Enligt ett några är senare fullt trovärdigt h SS,
uttalande blef Magnus af för ändamålet ut- ( ea —f— 2
sedda ombud förd till Lund och å ett utanför —1*5
staden hållet skånskt landsting enhälligt vald 6 j
till landets rätte konung, herre och försvarare, Fig 187. Mynt prägladt i
det församlade folket gaf honom trohetsed till Lund för k. Magnus II.
att lyda och tjäna honom som herre och konung
och till en stadigvarande förening med Sveriges folk och krona. Tiden
för denna så betydelsefulla hyllning finnes icke angifven. Sannolikt
försiggick den år 1333, då konung Magnus vistades i Skåne åtminstone
från något före midsommar till midten af juli. Redan i augusti 1332,
efter konung Kristofers död, hade han upptagit Skånes namn i sin
konungatitel.
Som Magnus vid späd ålder hyllats till konung, var det så mycket
nödvändigare för honom att rida eriksgata för att mottaga hyllning i
de olika lagsagorna. Huru vid denna hyllning tillgick veta vi icke,
men löften torde hafva gifvits från den ena sidan och den andra. I
sammanhang med eriksgatan, hvilken företogs vintertiden, då man på
grund af vägarnas beskaffenhet färdades bekvämare, öfver frusen och
snöhöljd mark, stadgade konungen under vistelsen i Skara den 28
januari 1335, att evärdligt frälse från alla årliga utskylder och ålagor
skulle tillkomma konungens rådgifvares och alla riddares husfruar och
barn med gods och hjon, husfruar och döttrar till dess de gifte sig,
söner till dess de hunnit mogen ålder, vidare att barnbarn skulle ärfva
liksom egna barn faders och moders lott, broders barn som broder,
systers barn som syster, att mö, som gifte sig utan faderns bifall,
hade förverkat både fäderne och möderne, att ingen måtte afhända
öfvermage (minderåring) honom tillhörande jord, att kvinna skulle gälda alla
sina brott lika väl som en man m. m. Detta m. m. afser föreskrifter,
hvilka äro dunkelt affattade. Från detta omdöme måste vi dock
undantaga en föreskrift, som gafs till Guds och jungfru Marias heder, till ro
och nåd för konungens faders och farbroders själar, att ingen man
eller kvinna, som föddes i Västergötlands eller Värends lagsagor af
kristen man eller kvinna, får vara träl eller kallas så, ty såsom Gud
frälst oss. så har han ock frälst dem. Denna förordning förekommer endast
i en senare mycket bristfällig afskrift. De förordningar, som utfärdades
från de öfriga hviloplatserna under eriksgatan, äro dess värre förlorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
