Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 10. Konung Magnus II:s myndighetstid, första skedet. 1332-1343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG MAGNUS II:S MYNDIGHETSTID, FÖRSTA SKEDET. 1332—1343. 205
Det sigill, som drottning Blanche använde, är afbildadt fig. 188.
De sköldar, som uppbäras af kvinnliga gestalter å drottningens båda
sidor, föra åt höger (i heraldisk mening, d. v. s. å drottningens högra
sida) Folkungarnes och Namurs vapen, åt vänster Norges och Frankrikes
vapen. Det norska vapnet är således här underordnadt Sveriges.
Efter påsken 1336 sändes Eufemia öfver till Mecklenburg, där
hennes bröllop med Albrekt firades i Rostock med mycken ståt. Albrekt,
nyss hunnen till mogen ålder, blef vid detta tillfälle slagen till riddare.
Den 21 juli samma år kröntes Magnus och Blanche i Stockholm.
Icke blott svenska herrar och deras fruar utan äfven tyska furstar
hade infunnit sig, och lysande fester förekommo, under hvilka konung
Magnus slogs till riddare af sin svåger. Att Magnus blifvit krönt
äfven i Norge omtalas icke i någon urkund, men tystnaden utesluter
icke möjligheten af en norsk kröning, hvilken i sådant fall torde hafva
försiggått hösten 1337.
Skåne med tillhörande områden var nu till namnet införlifvadt
med Sverige, ehuru, såsom redan är sagdt, förhållandena voro ganska
invecklade. Någon besittningsrätt fanns icke, någon omordning af de
rådande förhållandena kunde således icke förekomma — om en sådan
hade varit påtänkt eller ens möjlig. Konung Magnus synes till en
början hafva ägnat Skåne, det nyförvärfvade landet, en förvanansvärdt
liten uppmärksamhet. Under år 1333 tillbragte han ungefär en månad
i Skåne. Sedan besökte han icke detta landskap, förrän han tillbragte
julen därstädes år 1338. Han hade hos påfven begärt kyrklig
stadfästelse på besittningsrätten till Skåne, men påfven svarade i januari
afböjande; huru högt han skattade konungens fromhet och de många
yttre uppenbarelserna af denna, ville han icke i fråga om världslig
besittningsrätt uttala sig utan att hafva fått närmare kunskap om de
verkliga förhållandena. I maj var konung Magnus åter i Skåne med
anledning af där uppkomna oroligheter. Efter ett kort besök i Norge
vistades konungen från september 1339 till början af år 1340 i
Skåne. Hans herravälde öfver detta land började inträda i ett
kritiskt skede, ty man hade i Danmark hunnit tröttna vid den
mångåriga anarkien. Midsommardagen 1340 hyllades Kristofer II:s son
Valdemar på ting i Viborg till konung öfver Danmark. Den följande
tiden visade, att han var en energisk man, men därjämte att han var
i yttersta grad hänsynslös.
Konung Magnus måste naturligtvis till sig ställa den fråga, hvilket
förhållande den nye danske konungen skulle iakttaga med afseende på
Skanes införlifvande med Sverige. För att trygga sin ställning mottog
han fyra dagar efter konungavalet i Viborg en ny hyllning af
skåningarne. Han stadfäste alla de af föregående danska konungar
gifna privilegier och gaf dessutom bestämmelser, genom hvilka Skåne
ställdes såsom förbundet med, icke införlifvadt i Sverige, hvaremot
ärkebiskopen i Lund, två riddare, tre väpnare samt ombud för städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
