Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 10. Konung Magnus II:s myndighetstid, första skedet. 1332-1343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
Helsingborg, Malmö och Vä gåfvo ny trohetsförsäkran åt Magnus »såsom
deras verklige konung»; om han aflede barnlös, skulle skåningarne icke
erkänna någon annan som konung än den, som därtill lagligen utsåges
af Sveriges och Skånes rådsherrar eller af deras flertal — detta ett
eftergifvande åt stormännen i strid mot Sveriges lagar och sed. Därest
de andliga skulle för sin trohet mot honom utsättas för något obehag,
skulle konung Magnus gifva dem skydd. Konungens svåger Albrekt
befann sig vid denna tid hos honom och började nu spela det
dubbelspel, som utmärkte hans uppträdande: han skaffade sig förmåner af
konung Magnus, under det han i hemlighet ställde sig väl med konung
Valdemar. Slutligen förklarade konung Valdemar den 3 januari 1341,
att han icke allenast godkände aftalet mellan konung Magnus och
grefve Johan utan att han därutöfver afstod Skåne, Lister, Blekinge
och ön Hven till Sverige för evärdlig tid. Samma dag sålde Valdemar
till Magnus för 8000 mark silfver länshögheten öfver hertigdömet Södra
Halland jämte de två skånska härad, som räknades dit.
Härmed borde allt hafva varit afgjordt, men förhållandena blefvo
snart mycket invecklade. Valdemar sökte sätta sig i fullständig
besittning af Själland och ofredade därför hertiginnan Ingeborgs där
förekommande besittningar. Äfven belägrade han Köpenhamns slott, hvilket
lämnats som pant åt tvenne holsteinare, och af dem hade Magnus med
7000 kr. silfver tillhandlat sig panträtten. Äfven hansestäderna drogos
in i striden; de ställde sig på Valdemars sida. Denne gjorde allahanda
svårigheter att till konung Magnus utlämna de handlingar, som
bekräftade aftalet af år 1341.
Efter hvarjehanda trassel blef denna viktiga fråga afgjord på ett
möte i Varberg den 18 november 1343 på ett sätt, som väl måste anses
böra vara betryggande för all framtid. Konung Valdemar erkände sig
hafva sålt till konung Magnus hela Skåne, hela Halland, Lister,
Blekinge och Hven för 49,000 mark, hvilka voro vederbörligen gäldade.
Öfverlåtandet fullgjordes med den symboliska handling, som kallades
skötning. Mellan de två konungarne afslöts en vänskapstraktat, enligt
hvilken större och smärre tvister, som kunde uppkomma mellan dem
och rikena, skulle afgöras på kompromissväg. Konung Valdemar skulle
aldrig hjälpa konung Magnus’ fiender mot honom. Skånes och Sveriges
andlige, som voro närvarande vid dessa förhandlingar, förbundo sig att
upprätthålla den nu ingångna lagliga och olösliga föreningen mellan
Sverige och Skåne, hvilka hädanefter skulle betecknas som ett rike.
Om konung Magnus sålunda vann land åt ett håll, miste han ett
rike åt ett annat håll. Man fann i Norge, att konungen försummade
detta sitt land, och knotade däröfver. Då man icke trodde sig kunna
af framtiden hoppas någon ändring till det bättre, begärde man, att
konungens andre son, Håkan, hvilken fick sin uppfostran i Norge, skulle
redan under faderns lifstid blifva konung öfver detta land. Till sist
fogade sig Magnus efter detta kraf och lät den 15 augusti 1343 sonen Håkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
