Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 12. Konung Magnus' myndighetstid, det sista skedet. 1353-1363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG MAGNUS’ MYNDIGHETSTID, DET SISTA SKEDET. 1353—1363. 227
Margareta med Albrekts son Henrik, och i sammanhang därmed fick
han löfte om hjälp från Mecklenburg. Den späda fästmön dog, men
konung Valdemar lät genast sin två år yngre dotter Ingeborg träda i
hennes ställe. Öfverenskommelsen därom slöts den 23 oktober. Till
gengäld lofvade Albrekt att bistå Valdemar mot alla hans fiender —
icke ens svågern, konung Magnus, var undantagen — samt att bringa
riket och alla tillhörande land, såsom de ädle herrar konung Erik och
konung Kristofer hade innehaft dem, åter under konung Valdemar och
hans arfvingar. Icke 14 dagar därefter slöts en ny traktat, i hvilken
konung Valdemar lofvade att till sin blifvande måg Henrik utbetala
10,000 mark silfver inom ett halft år efter det hertig Albrekt hade
bragt det därhän, att Helsingborgs fäste — och därmed Skåne — hade
från hans svågers händer kommit i konung Valdemars.
Huru mycket af dessa skändliga aftal blef bekant i Sverige, veta
vi nu icke, men af ordalagen i Jönköpingsmötets beslut af mars 1351,
då lånet af den påfliga uppbörden bestämdes, framgår otvetydigt, att
man väntade ett fientligt anfall, som kunde blifva farligt för Jaliva
Sverige. I sammanhang härmed torde kunna sättas, att konung Magnus
synes den 13 februari 1351 hafva skrifvit från Estland till Visby Tnod
uppmaning till staden att rusta och att med afseende på utsändandet
af skeppen hörsamma drotsetens befallning.
Med grefve Henrik af Holstein, hvilken deltagit i det ryska
fälttåget, hade konung Magnus efter dettas slut år 1352 en uppgörelse.
Konungen förband sig att betala honom den betydande summan af
8.,000 mark silfver, hvilken summa dock kunde under vissa förutsättningar
minskas, såväl till ersättning för gjord som till lön för framtida tjänst,
och skulle under detta aftal vara inbegripen grefvens broder. Så
förtroligt var vid denna tid förhållandet mellan konungen och Henrik,
att ett äktenskap aftalades mellan denne och en släkting till drottning
Blanche. Henrik blef emellertid senare gift med en dotter till Albrekt
af Mecklenburg. Denne uppträdde ännu offentligen som konung Magnus’
hjälpare vid biläggandet af tvister mellan Sverige och tyska städer.
Att förhållandet mellan de svenska och danska konungarne var
spändt, kunna vi sluta af de många möten, som höllos mellan dem.
Det lönar sig icke att uppräkna dem, alldenstund intet uppgifves om
de ärenden, som vid dem förhandlades. Urkundernas tystnad gifver
icke ens möjlighet till gissningar.
Året 1353 bildade en vändpunkt i konung Magnus’ historia. Hvad
det var, som gjorde en omkastning möjlig eller nödig, vare sig
försvinnandet af krafter, som tidigare hade verkat, eller uppkomsten af
nya, som voro angelägna att leda utvecklingen in på nya banor, huru
omkastningen försiggick, de närmaste förberedelserna, som i samtidens
ögon kunde tjäna som tecken för tiden, och själfva krisen — allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
