Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 12. Konung Magnus' myndighetstid, det sista skedet. 1353-1363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
Novgorod och Ryssland, och att de yrkat på fångarnes nedgörande.
ja, att, när en köpman hade förbarmat sig öfver fångarne och gifvit af
sina ägodelar för att skyla deras nakenhet och skaffa dem det
nödvändiga till att uppehålla lifvet, då de voro nära att förgås af hunger
och törst, så utstötte de öfriga köpmännen honom ur sitt lag, hvarpå
han af ryssarne blef halshuggen.
Konungens klagomål gällde äfven tyskarnes öfvermodiga och
våldsamma uppträdande i Norge och i Sverige, i synnerhet å
marknadsplatserna vid Skanör och Falsterbo. Frön till tvistigheter mellan
tyskarne där och konungens tjänstemän saknades aldrig; de förra sökte
vinna allt större oberoende, de senare begagnade sig af alla
anledningar för att skaffa konungen och sig själfva inkomster. Det hade af
gammalt varit vanligt, att de tyska handtverkare, som under den
lifligaste handelstiden besökte tyskarnes områden vid de två städerna.
till konungens fogde erlade en viss penningafgift. En gång kommo
två buntmakare i träta och slagsmål och fingo till sonande af sin
förbrytelse gifva fogden hvar sitt skinn. Efter detta utkräfdes ett sådant
af hvar buntmakare, liksom af andra handtverkare prof på deras arbeten.
Andra fall omtalas i städernas klagoskrifvelser. Hösten 1352 råkade
köpmännen från Kampen i strid med borgarne från Stralsund, Rostock
och Wismar. Våldsamheter begingos, och Skånes höfvitsman, herr Lars
Karlsson, omfattade med glädje tillfället att erbjuda stralsundarne sin
hjälp mot den holländska hansestaden. Två år senare (i september
1354) utbröt en strid mellan lybeckarne och stettinarne på Munkeholm
invid Falsterbo, vid hvilket tillfälle bodar antändes, den svenske fogden
ihjälslogs och hans lik uppbrändes. Denna gång var dock tyskarnes
skuld så uppenbar, att Lybeck och Stettin i största hast vidtogo
atgärder för att blidka alla, som hade klagomål att anföra. Huru
ömtåliga förhållandena voro mellan Sverige och hansestäderna, synes
bäst däraf, att under tiden mellan den 9 augusti 1352 och midsommaren
1361, då en definitiv fred afslöts, uppgjordes icke mindre än sju
stilleståndsfördrag på längre eller kortare tid. Vid de flesta använde konung
Magnus sin svager, hertigen af Mecklenburg, som medlare.
Emellertid spelade vid denna tid de tyska städerna endast en
biroll. Det var förhållandena till Danmark och till Mecklenburg, som
voro de afgörande.
Konung Valdemar hade under lång tid haft sin uppmärksamhet
fäst på utlandet. Han hade gjort en vallfärd till den heliga grafven,
han hade uppträdt som medlare mellan stridande tyska furstar, men
han hade under allt detta icke förgätit, att han hade måst till sin
granne i Sverige afstå Skåne, Halland och Blekinge.
Konung Valdemar slöt sig år 1350 mycket nära till konung Magnus’
svåger Albrekt af Mecklenburg, som nu hade erhållit hertigtitel; fru
Birgitta ger honom en annan titel — räfven —, och den var väl
förtiiänt. I maj 1350 förlofvade han sin på sin höjd femåriga dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
