Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 12. Konung Magnus' myndighetstid, det sista skedet. 1353-1363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG MAGNUS’ MYNDIGHETSTID, DET SISTA SKEDET. 1353—1363. 229
väpnare, följande år var han riddare — måhända på grund af
utmärkelse under kriget —, året därefter satt han i konungens råd, och
det följande året var han hertig. Konungens afsikt att åt herr Bengt
gifva denna titel med därtill hörande värdighet synes hafva blifvit på
förhand känd; ryktet därom nådde ända till fru Birgitta i Rom,
hvilken trots släktskapen — hon var kusin till Bengt Algotssons far —
hotar konungen med olycka, ifall han icke skilde ifrån sig Bengt,
hvilken hon betecknar som en djäfvulens tjänsteman.
I det föregående har redan blifvit taladt om jarltiteln och dess
utveckling — först jarl öfver ett i rikets utkant liggande landskap, sedan
jarl öfver hela riket. Efter utländskt mönster utbyttes jarltiteln mot
hertigtitel. Den som genom familjeband stod konungen närmast kallades
hertig af Sverige, den som stod denne närmast fick titeln hertig af
Finland — således ett upptagande under ändradt namn af
jarlvärdigheten i dennas första betydelse. Herr Bengt var måhända en äregirig
man, hvilken kanske mindes, att en af hans stamfäder var hertig
Knut af Reval. Knut Porse hade år 1326 blifvit (dansk) hertig af
Halland, och denna titel ärfdes af hans två söner, konung Magnus’
halfbröder, hvilka nyligen fallit offer för digerdöden. För öfrigt antog
herr Erengisle Sunesson (båt) åtminstone från och med maj 1353, på
grund af arfsanspråk, titeln jarl eller grefve af Orkenöarna.
Hertig Bengt utnämndes äfven till höfvitsman öfver Skåne.
Om förbittring rådde redan mot tanken att upphöja Bengt till
någon högre värdighet, måtte hans ställning och åsikter ingifvit de
rådande i landet allvarliga farhågor. Man måtte hafva vetat, att han
uppgjort ett program, hvilket han, upphöjd till makten, skulle följa.
Hurudant kan hans program hafva varit? Endast af den närmaste
tidens åtgärder kunna vi gissningsvis sluta oss till dess beskaffenhet.
Herr Nils Turesson är icke längre drotsete. En del af drotsetens
myndighet hade måhända gått öfver till hertig Bengt; dessutom
omtalas år 1355 en konungen mycket tillgifven man, herr Trotte Petersson
(snedbjälke) som konungens iusticiarius. Det tyckes, som om det hade
ingått i programmet att upphäfva drotseteämbetet, hvarvid dock en del
af drotsetens åligganden anförtroddes åt en tjänsteman, som icke hade
lika stor myndighet som drotseten och därför icke kunde blifva lika
farlig för konungens makt.
Det tvingande behofvet att skaffa konungen ökade inkomster synes
hafva föranledt, att i programmet upptogs ett minskande af de förmåner,
som genom tidigare utfärdade privilegier blifvit gifna. Vi hafva ett
talande bevis för den stora bristen på åt vår tid bevarade urkunder i
den omständigheten, att detta återtagande af privilegier icke är kändt
annat än genom ett i förbigående gjordt uttalande. Konung Magnus
besökte år 1354 Spånga kyrka i Uppland och hugnade kyrkoherden
därstädes med skattefrihet för hans jord, »ehuru nyligen alla privilegier
och friheter blifvit återkallade» — ett djärft steg, hvilket måste fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
