Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 12. Konung Magnus' myndighetstid, det sista skedet. 1353-1363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
kalla en allmän förbittring. År 1355 lade hertig Bengt kvarstad i
Lunds ärkebiskopsstols gods. Vi känna endast gärningen, icke
anledningen eller sammanhanget med andra omständigheter.
Hanseaterna klagade öfver hertigen. De anhöllo år 1354 hos konung
Magnus, att han ville underrätta »den lysande fursten och ädle herren
herr Bengt, hertig af Halland», att de tyska borgarne icke borde
besväras med ovanliga tullar och annat förtryck. Äfven här torde
omtanken rörande konungens finanser hafva gjort sig gällande.
Bengt Algotsson hade varit närvarande, när det ofvan anförda
aftalet med grefve Henrik af Holstein, hans vapenbroder under kriget,
afslöts. Nu — år 1354 — synes konung Magnus hafva varit angelägen
att vid sig och sitt hus fästa svågern Albrekt af Mecklenburg. Denne
ville åtminstone tills vidare stå väl med de två rivalerna, Magnus och
Valdemar, för att från båda erhålla förmåner.
Det förefaller, som om konung Magnus funnit sig föranlåten att
trygga sin ställning genom att hafva ett stort sammanhängande område,
inom hvilket hans myndighet skulle vara fullkomligt obestridd. I maj
1353 bestämdes, att drottningens norska morgongåfveområde skulle
hädanefter utgöras af Bohus och Marstrand samt hela Bohuslän och
Borgsyssel (nutidens Smålenene), ett område som stötte omedelbart intill
hennes svenska morgongåfveområde, Värmland, Dal, Lödöse stad och
Lindholms slott (på Hisingen) jämte därunder lydande område.
Drottningen nämnde visserligen själf de tjänstemän, som förvaltade detta
område, men då hon alltid tyckes hafva stått i det bästa förhållande
till konungen och då dennes hjälpare, hertig Bengt, innehade det
ansenliga område, som sträckte sig åt söder från drottningens område,
nämligen Halland och Skåne, var ändringen af det norska
morgongåfveområdet till fördel för konungen. Regleringen af denna fråga torde
hafva stått i samband med den omständigheten, att Håkans
myndighetsålder var nära förestående.
Hösten 1355 tillträdde konung Håkan regeringen öfver Norge i
eget namn, under det den äldre brodern, Erik, ingen regeringsmakt hade:
han var endast korad till faderns efterträdare. Fru Birgitta, som låter
oss i så mycket ana de tankar, som hennes fränder och vänner hyste.
uttalar sitt ogillande däraf, att konung Magnus’ yngre son fått på sin
lott arfriket Norge, under det den äldre fick nöja sig med valriket
Sverige. Af boken om konunga- och höfdingestyrelse, hvilken denna
tid blef införlifvad med den svenska litteraturen, se vi, att man ansåg
arfrike vara något bättre än valrike. »Efter naturlig skipelse», heter
det där, »hafver den konung, som har konungsligt välde genom arf,
såsom son efter fader, desto större kärlek till sina undersåtar, som de
hafva tjänt och lydt hans fader och förfäder, och sammaledes har folket
desto större kärlek och god vilja till sin konung, när det är uppfödt
under hans faders och förfäders värjo och lydnad.» I en något senare
tid. när det sattes i fråga att efter konung Valdemars död välja till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
