Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 14. Den heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
Birgitta föddes år 1303 — eller möjligen redan år 1302 —, hon
miste sin moder år 1314, hvarefter omsorgen för hennes uppfostran
öfvertogs af en hennes moster, boende på Aspnäs i södra Östergötland,
en from och sträng kvinna. När hon hade fyllt tretton år — alltså 1316
eller 1317 — blef hon gift med Ulf Gudmarsson, hvars fader, som
var lagman i Västergötland, lika troget som herr Birger tillhört
hertigarnes parti; själf blef herr Ulf lagman i Närke. I deras äktenskap
föddes åtta barn.
Redan tidigt hade fru Birgittas uppmärksamhet blifvit riktad på
förhållanden utom Sverige. Det var för henne icke nog att besöka de
helgedomar, i hvilka det svenska folkets skyddshelgon hvilade, utan
hon drog ut på längre färder. En gång vallfärdade hon till den helige
konung Olofs graf i Nidaros. Vägen från mellersta Sverige, genom
Medelpads och Jämtlands fjällbygder, tog trettiofem dagar i anspråk,
under hvilka fru Birgitta, äfven när stigen var som besvärligast, troget
vandrade till fots, ehuru hästar nog funnos i hennes följe. I början af
1340-talet drog hon genom Tyskland till de heliga tre konungars ben i
Köln och vidare genom Flandern och Frankrike till den heliga Maria
Magdalenas graf i Marseille, till den heliga Martas i Tarragona och
till aposteln Jakobs hvilostad i Compostella — det egentliga målet för
färden. Det var en hel skara af svenskar, män och kvinnor, lekmän
och präster, som följde herr Ulf och fru Birgitta, alla iklädda den
dräkt, som bars af dem, hvilka vandrade till den högheliga spanska
vallfartsorten, och som blifvit, förrän de anträdde resan, högtidligen
invigd — den bredskyggiga hatten, den sida kappan, stafven och väskan
samt som särskildt utmärkelsetecken Jakob apostelns symbol musslan.
Det är denna utstyrsel, som medeltidens konstnärer gemenligen gafvo
bilderna af aposteln själf. ÖOfrid rådde öfverallt i utlandet: i Tyskland
rasade inbördes fejder, i Flandern hade Jakob van Artevelde, bryggaren
från Gent, fått makten i sina händer och knyter förbindelser med
Englands konung Edvard III, som vid denna tid begynner göra gällande
sina anspråk på Frankrikes krona. Midt genom dessa trakter, som voro
hemsökta af örlig och rykte om örlig, gingo de nordiska pilgrimerna
sin väg fram, besökande heliga orter, välvilligt mottagna i kloster och
borgar, genom sitt fromma syftemål och genom sina reliker bringande
lycka öfver enhvar, som kom med dem i beröring, och dessutom i en
tid, då dagens tilldragelser och främmande länders seder i allmänhet
blefvo bekanta allenast genom muntlig berättelse, med glädje välkomnade,
när de vid flammande härd eller vid en måltid, som var måttlig allenast
i följd af deras löfte om återhållsamhet, för den gästfrie värden
förtäljde, hvad de under sin vandring sett och förnummit. Det intryck
de politiska tilldragelserna gjorde på fru Birgitta har fått ett återljud
i hennes uppenbarelser. I dem talas det om Frankrikes och Englands
konungar såsom »två de grymmaste djur, det ena är girigast att
uppsluka allting det kan få, och ju mera det äter, desto hungrigare blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
