- Project Runeberg -  Sveriges historia intill tjugonde seklet / 2. Medeltiden /
275

(1903-1910) [MARC] With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 14. Den heliga Birgitta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN HELIGA BIRGITTA. 275

världen att finna nya verkningsfält för sin fromhet och för sitt allt
starkare blifvande begär att reformera världen, hon lockades af den
fest, som stundade i Rom, då där skulle firas jubelåret 1350 med ymnig
aflat för den, som å stadens heliga orter ödmjukt bekände sin synd. Hon
skiftade sina ägodelar mellan barnen och de fattiga, tog åter
pilgrimsstafven och vandrade, jämte sonen Birger, de två biktfäderna Peter, den
ene sedermera munk i Vadstena, hvilken nedskref hennes uppenbarelser,
och magister Peter hennes och dotterns lärare, m. fl. genom mellersta
Europa, hvarest digerdöden spridt fasa, ned mot Rom, apostlarnes stad,
där gatorna voro lagda med guld och rödfärgade med martyrernas
blod». Fastän hon nu lämnade Sverige för alltid, underhöll hon
förbindelser med fosterlandet genom de många, som kommo och gingo
mellan hemmet och den heliga staden — som skulle vara helig men
ändock var uppfylld af så mycken styggelse. Kyrkor lågo i ruiner
och vanhelgades, prästerskapet skötte icke sitt kall, på stadens gator
utkämpades dagligen blodiga fejder. Men ju större nöden och eländet
voro, desto starkare var maningen att söka sin hugsvalelse hos Gud
och att helt hängifva sig åt hans tjänst.

Fru Birgitta fick i Rom sin bostad icke långt från Tibern, helt
nära Palazzo Farnese. Huset finnes än i dag i behåll, om än icke i
samma skick.

Fru Birgitta förde i denna bostad ett indraget lif. Hennes natt
varade från kl. 8 på aftonen till kl. 4 på morgonen, men på vissa tider
stod hon upp för att bedja. Hennes bädd var golfvet. Kl. 4 steg hon
upp, biktade och besökte sedan heliga orter för att å dem bedja. Kl.
S intog hon sin första måltid under tystnad och bön. Därefter var
hon till kl. 10 innesluten i sin bönekammare. Under dagens lopp
besökte hon de sjuka i hospitalen samt kyrkor eller satt hon hemma
och arbetade för de fattiga. Därefter intogs den andra måltiden, fru
Birgitta talade en timme till de sina och tillbragte återstoden af dagen
i tystnad. Bostaden var ingalunda rikt utstyrd. Birgitta berättar
själf, att hon hade de nödvändigaste kläderna för dag och natt, få kärl
för bordet; hennes präst hade de för gudstjänsten nödiga böckerna,
kalken och hvad därtill hörde. Genom sin stora hjälpsamhet kom hon
emellertid i mycken nöd. När en hennes sonhustru hade aflidit i Sverige
och sändt till sin svägerska Katarina, som den tiden vistades i Rom,
sin guldkrona, såldes denna och inbringade nog för att underhålla fru
Birgitta och hennes familj under ett helt år. Men icke alltid funnos
sådana hjälpkällor. Hon måste därför stundom låna penningar till sitt
uppehälle. En af hennes uppenbarelser redogör för ett samtal med
jungfru Maria, i hvilket fru Birgitta på sin fråga, om det vore henne
tillåtet att låna, fick till svar, att hade hon visshet om att kunna
betala åter på en viss tid, kunde hon göra det, annars icke: »Det är dig
bättre att en dag sakna mat än att lofva hvad du ej är viss att hålla.»
Får jag då», sporde hon, varbeta för att vinna kroppens uppehälle?» Nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 3 13:56:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtjugonde/2/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free