Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 14. Den heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BIKGITTA. 277
nödigare var det att förse vår Katarina med ett attribut, som man
inom kyrkan vördade ett annat helgon med samma namn, Katarina af
Alexandria, hvars attribut, beroende af det martyrskap hon fick undergå,
utgöras af ett svärd och ett med taggar försedt hjul.
Öm man än betraktade fru Birgitta med vördnad, sökte hennes råd
och anropade henne om förböner, så var man dock icke helt belåten
med henne i Rom. Hon tillslöt icke ögonen för uselheten i staden och
drog sig icke för att offentligen uttala sina tankar. »O Rom, Rom»,
utbrister hon, »nu måste jag säga om dig, hvad profeten sade om
Jerusalem. Rosorna och liljorna i din örtagard äro öfvervuxna af
tistlar, dina murar äro nedbrutna, dina portar sakna väktare, dina
altaren äro öde, dina gudstjänstkärl säljas, och från helgedomarna
uppstiga inga offerångor. Ve dig! Om ej Guds vänner ideligen ropade om
misskund, vore Rom ej längre till.» Cola di Rienzi hade nyligen gjort
sitt olyckliga försök att i medeltidens Rom återupprätta den gamla
republiken. Han förjagades, och den inre oenigheten rasade värre än
nagonsin. Men det var icke allenast mot de världslige, som sierskan
från Norden riktade sina straffdomar, utan hon vände sig äfven mot
prästerna, mot påfven. Den utsväfvande Klemens VI, hvilken hon
kallar »Lucifer på den heliga stolen», dör, och hon använder all sin
öfvertalningsförmåga på hans efterträdare, den fromme och lärde
Innocentius VI. Äfven han dör. Fru Birgitta, liksom skalden Petrarca,
är då envis med sina böner, att Urban V ville komma till den heliga
staden. Omsider verkade deras framställningar. Den 16 oktober 1367
sjöng påfven mässan i den helige Petri kyrka, och fru Birgitta fick med
glädje hembära honom sin hyllning.
Ett par år därefter begifva sig herr Karl Ulfsson och hans broder
Birger ned till Rom för att bosöka modern och systern. Fru Birgitta
föreställer dem för den helige fadern. Birger, den yngre, var af ett
stadgadt väsen, allvarlig och enkel; han bar den då mer gammalmodiga
dräkten med sida Kläder- Herr Karl däremot hade antagit de
främmande seder, som med tyskarne inkommit i Sverige, hans kläder voro
af en annan snitt, och han bar flera smycken. Ett bjällerprydt bälte
var fäst öfver hans höfter, och hans kjortel bestod af uppstoppade,
hängande hermelinsskinn, hvartannat med hufvudet ned, hvartannat med
hufvudet upp, alla med en förgylld klocka om halsen och med en
guldring i munnen. Urban mottog dem vänligt, i Birger hälsade han
moderns son, men herr Karl Törklarads han vara en son af världen.
Då föll modern på knä och utbad sig för sönerna syndaförlåtelse.
Skämtande lyfte Urban på herr Karls bälte och andra prydnader och
sade: »Denna tyngd kan vara nog till syndabot», hvarpa fru Birgitta
bad: »O helige fader, skilj honom från synderna, nog skall jag skilja
honom fraån bältet.»
Senhösten 1369 besökte fru Birgitta de heliga orterna i Neapel och
trakten däromkring; bland dem, som följde henne, må nämnas växjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
