Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 14. Den heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
biskopen Tomas. Drottning Johanna af huset Anjou mottog med
synnerlig välvilja den högborna nordiska sierskan, ehuru hennes oroliga.
lättsinniga lynne föga stämde öfverens med fru Birgittas allvarliga
sinne. Efter återkomsten till Rom lyckades det Birgitta omsider att
erhålla formlig stadfästelse å sin klosterregel, den 5 augusti 1370.
Redan dessförinnan hade hon erhållit tillstånd af påfven att begynna
anläggningen af klostret vid Vadstena.
Åren började nu trycka fru Birgitta. Hon hade icke sparat sina
krafter, hon kände mattighet och sjukdom. Det oaktadt rustade hon
sig år 1371 till en ny vallfärd, den förnämsta af alla, till den heliga
grafven. Enhvar, som företog pilgrimsfärd dit, hade rätt att på hatten
eller annars på klädnaden fästa ett kors. De tre barnen, båda
biktfäderna, magister Peter och alvastrapriorn af samma namn, hennes
trogne vän den spanske biskopen Alfons, herr Magnus Petersson,
prästmannen Gudmar Fredriksson och tvenne tjänare åtföljde henne. Romerska
ädlingar ledsagade henne ett stycke på vägen. I Neapel, där hon
stannade ett par månader, ökades hennes följe.
Drottning Johanna mottog henne med samma välvilja som förut.
Sönerna skulle föreställas för henne, och modern bad dem iakttaga landets
sed med bugning, knäböjande och fotkyssning. Men äfven vid detta
tillfälle gjorde herr Karl sin moder bekymmer: sedan han rättat sig
efter hennes föreskrifter, reste han sig upp och tryckte en kyss på den
sköna drottningens läppar, hvilken, efter berättelsen i vadstenaabbedissan
Margareta Klausdotters krönika, var så långt från att harmas öfver
riddarens djärfhet, att hon till och med ville äkta honom. Bekymrad
påminde fru Birgitta, att han hade en hustru i det fjärran liggande
Sverige — drottning Johanna var för öfrigt ej heller fri, ty hennes tredje
gemål, Jakob af Mallorca, lefde ännu, men däri såg drottningen intet
oöfvervinneligt hinder. Då sjuknade herr Karl och dog efter fjorton
dagars sjukdom. Fru Birgitta kunde icke annat än glädjas öfver denna
räddning ur faran, och under det drottningen, konungen och landets
förnämste sörjande gingo efter den svenske ädlingens bår till grafven
i nunneklostret Santa Croce i Neapels östra utkant, vandrade modern
mellan dem, stilla och sluten, tacksam midt i saknaden.
Torsdagen den 11 mars, strax efter begrafningen, stego pilgrimerna
ombord, besökte Messina, stranddrefvos till Kefalonia och kommo efter
ännu en storm till Cypern den 8 april. De stannade på ön i mer än
fjorton dagar. Drottning Eleonora anropade fru Birgitta om råd och
förböner, på det hennes minderårige son Peter skulle kunna behålla sin
mördade faders rike. I början af maj kommo pilgrimerna till Joppe,
den 21 maj trädde de för första gången in i den heliga grafvens kyrka,.
vid midten af augusti voro de i Betlehem. Fru Birgitta var djupt
lycklig. På hvar ort genomlefde hon i anden de tilldragelser ur den
heliga historien, som fordom hade timat där. Hon hade ock glädjen att se
sin ende kvarlefvande son Birger slås till »riddare af den heliga grafven».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
