Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 16. Konung Albrekts sista tid. 1371-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
land och plundrade två biskopsgårdar, Gerhard Snakenborg tog tionden
inom sitt län. Arnold van Vitzen plundrade en tredje gård. Saken
uppgjordes omsider medelst gåfvor till andliga stiftelser, men sägnen
visste förtälja, att herr Matts aldrig sedermera hade ro eller trefnad:
i det hus, i hvilket han ingick, kokade aldrig en gryta, där jäste aldrig
ett ölkar, och slutligen dog han af tvinsot.
I Smålands skogar synes det hafva rådt mycken osäkerhet. Tvenne
skånska kvinnor, som återvände från en vallfärd till Vadstena,
öfverraskades i närheten af Vrigstads kyrka (i Västra härad) af en röfvare,
som med sitt spjut dref dem före sig genom buskar och snår hela
dagen och omsider ville dränka dem för att kunna strafflöst tillägna
sig deras håfvor. Han skrämdes emellertid af några kvinnor, som
kommo genom skogen, och blef, sedan anklagelse blifvit afgifven hos
häradsfogden, lyckligen gripen och hängd. Han hade då i sex år oroat
trakten och trotsat alla förföljelser.
Vi kunna öka listan af våldsgärningar. Väpnaren Håkan Fadersson,
som en tid var häradshöfding i Memmings härad i Östergötland, greps
i maj 1374 och släpades till kusten för att i hemlighet föras öfver till
Tyskland men räddades i sista stund. En stockholmsborgare, som samma
år besökte Norrby kyrka, helt nära den nuvarande staden Sala, blef
där gripen af den tyske väpnaren Klaus Nyendank, som påstod, att
en hans tjänare hade misshandlat en bonde. Väpnaren fordrade, för att
nedlägga målet, till hvilket borgaren förklarade sig alldeles oskyldig.
först en summa af 600 mark penningar, sedan tre läster järn. För att
komma undan bjöd borgaren honom ett mindre belopp men blef da
underkastad tortyr. Han klagade sedan för konungen, som fann sig
föranlåten att visa Klaus ut ur landet. En man från Östergötland och
en från Själland kommo tre år därefter till Västerås, hvarest de grepos
af tysken Klaus Dume (svåger till Bo Jonsson), som kastade dem i
stadens fängelse på grund af en uppdiktad förbrytelse. De sutto där i
två månader, innan det lyckades dem att undkomma genom att gräfva
sig ut genom golfvet och under fängelsemuren. Likväl hade redan ar
1374 påfven lyst bann öfver alla våldsverkare och interdikt öfver de
orter, i hvilka de hade medhåll. Tillståndet var sådant, att präster
lämnade sina kyrkor, munkar sina kloster, de fattiga och sjuka i
hospitalen gingo miste om sitt underhåll.
Det finnes en visa om konung Albrekt, icke illa skrifven, som i en
allegori med ty åtföljande förklaring framhåller missförhållandena under
denna tid. Författaren skildrar en vän lund, »den vänaste man hafver
med ögon sett». rik på allsköns frukter och kryddor, och däri finnes
en hage, i hvilken ädelstenar äro ymniga, men höfdingen, som ägde
lunden, aktade icke dennas kostbarheter utan släppte dit in allahanda
otama djur, pantrar, lejon, ulfvar och björnar; till sist kom den snöde
räfven, med hvilken författaren här möjligen, liksom den heliga Birgitta,
menade hertig Albrekt, räfven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
