Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - I. Unionens upprättande. Margareta och Erik af Pommern - 1. Drottning Margareta och konung Albrekt. 1389-1398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
hade hunnit uttala sig, hyllades Olof på ett danehof (riksmöte) i
Slagelse den 3 maj 1376. Tre månader därefter biträdde visbyborna
detta val; de skulle ständigt vara honom, såsom deras rätte arfherre,
och Danmarks krona trogna, de skulle aldrig i sitt råd invälja någon.
som icke svurit danske konungen trohetsed, de skulle årligen betala en
gärd af 60 mark silfver samt aldrig taga hämnd på de hertigar, herrar,
grefvar, riddare, svenner eller skeppsfolk, som hade hulpit konung
Valdemar att intaga staden. Gottland räknade sig således vid denna
tid som ett danskt land. Hertig Albrekt gjorde visserligen ett infall
i Skåne och satte sig i besittning af en del däraf, men på det hela
vunno Margareta och Olof. De drogo på sin sida mecklenburgarnes
grannar i öster, de pommerska hertigarne, och löste till sig från den
yngre Erik af Saxen de områden i Sverige och Danmark, som denne
hade ärft efter fadern, Oppenstens, Falkenbergs och Laholms hus med
underliggande län. Kort därefter inlöstes för danska kronans räkning
Älfsborgs län. Med hansan hade Danmark och Norge fred; gemensamt
utrustade de skepp för att hämma sjöröfveriet, som gjorde hafven
osäkra. Omsider afled hertig Albrekt i början af år 1379.
Att konung Albrekt icke stod på vänlig fot till Margareta och
Håkan är naturligt. År 1380 gjorde Albrekt ett infall i Skåne och
Halland, danskar och norrmän svarade med ett infall i Sverige, under
hvilket Jönköping, Skara, Örebro och Västerås ödelades med eld. Vid
denna tid afled konung Håkan. Hans son Olof blef då genom arfsrätt
konung och hyllades som sådan på den helige Olofs dag 1381. Enligt
den norska arfföljdslagen skulle rådet utgöra förmyndarstyrelse, men
drottning Margareta tog makten i sina händer under sonens
omyndighetstid (1381—1385); endast när hon icke var närvarande i Norge,
fördes regeringen af drotsete och kansler.
Allt emellanåt uppblossade småfejder mellan konung Albrekt och
danskarne. Den förres maktställning i Sverige var den tiden så rubbad,
i synnerhet genom den makt, som Bo Jonsson hade tillvällat sig, att
man kan tycka, att frid med grannen i sydväst borde hafva för konungen
varit af synnerlig vikt. Såsom redan blifvit omtaladt, försonades
konungen och hans mäktige undersåte — åtminstone till det yttre —
hösten 1383. Följande år gick konungen i ny härnad mot Danmark,
och Bo följde honom. Det var då Bo skref sitt testamente, i hvilket
han utsåg sina testamentarier.
På en hansedag i Lybeck den 13 juli 1386 möttes konung Albrekt och
drottning Margareta. Förhållandet mellan Sverige och Danmark lär da
hafva kommit på tal, utan att man, såvidt vi veta, kom till något resultat.
När konung Albrekt trodde sig genom maktspråk kunna göra Bo
Jonssons testamentariska anordning om intet, bragtes oviljan mot honom
till sin spets, och en brytning var nu, i augusti 1387, oundviklig.
Stormännen misströstade emellertid om att kunna på egen hand utföra
striden och funno sig därför nödsakade att se sig om efter en mäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
