Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - I. Unionens upprättande. Margareta och Erik af Pommern - 5. De inre förhållandena i Sverige 1412-1434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE INRE FÖRHÅLLANDENA I SVERIGE 1412—1434. 369
den ödmjukaste fromhet, ty han gick till fots från Skeninge till klostret,
ungefär 18 kilometer, och visade där synnerlig vänlighet mot systrar
och bröder samt lofvade sig skola fullborda uppbyggandet af
klosterkyrkan och anlägga ett birgittinskt kloster på Låland (Maribo*).
Glädjen öfver konungens frikostiga löften blef emellertid snart störd,
ty sedan han hade lämnat trakten, hemsöktes denna af en elakartad
sjukdom; allenast i den på klostrets mark nyligen uppförda och därför
helt säkert ännu icke folkrika staden afledo på mindre än ett halfår
400 människor. Under de följande åren intill 1434 var konungen allenast
fem gånger i Sverige och kom då icke längre än till Kalmar, Borgholm,
Vadstena (tre gånger) och (en gång) till Rönö.
Under det konungen således den drygaste delen af sin regering
höll sig undan från Sverige, därigenom afvikande från drottning
Margaretas exempel och från de planer hon hade uppgjort angående
unionen mellan rikena, sörjde han ingalunda för någon ordnad styrelse
i landet. I föregående tider, då landet hade en inhemsk konung, som
sällan lämnade det, funnos närmast honom till hans hjälp i skipande
af rätt och i ordnandet af allt, som rörde krigsväsendet, drotseten och
marsken. Nu, när mera än någonsin tillförne det behöfdes ledande
personer, som å ämbetets vägnar togo vård om rikets angelägenheter,
tillsattes aldrig dessa två viktiga poster. Allt skulle gå genom rådet,
som någon gång nedkallades till Danmark, såsom då det år 1424, med
anledning af ett bref från konung Erik, som den tiden vistades i
utlandet, uppmanades att i Köpenhamn eller Helsingborg möta det danska
rådet och drottning Filippa. Det var dock vanligare, såväl när ärenden,
som gällde hela Norden, som när särskildt svenska angelägenheter
förehades, att till Danmark nedkalla enstaka medlemmar af det svenska
rådet till öfverläggning med det danska, som således fick ett oskäligt
inflytande på Sverige och dess öden.
Ehuru konungen sålunda höll sig från Sverige och där icke ville
insätta en ordnad regering, som skulle föreställa honom — han
behandlade Norge på samma sätt —, gjorde han mycket för att
undergräfva den gamla ordning, som hittills hade gifvit en borgen för
upprätthållande af lag och ordning i landet. Vid sitt besök i Stockholm
år 1413 upphäfde han de i Sveriges landslag föreskrifna
landskapstingen. De skulle i hvarje lagsaga ersättas med räfsteting, som
höllos två gånger om året å någon betydande, en gång för alla
bestämd ort. Till medlemmar af räfstetinget nämndes biskopen med två
kaniker, lagmannen och dessutom sex riddare och väpnare att »höra,
rannsaka, döma, rätta och ändra» med samma makt och myndighet som
konungen själf. Det svenska rådet säger sig hafva bedt och rådt
konungen till denna åtgärd, hvilken väl hade kunnat vara nyttig, därest
den hade hållits vid makt, men redan efter 1414 kommo räfstetingen,
* Konung Eriks syster Katarina och hennes make grefve Johan af Neumarkt anlade
år 1426 ett birgittinerkloster vid Gnadenberg i norra Bäjern.
Sveriges historia. II. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
