Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - I. Unionens upprättande. Margareta och Erik af Pommern - 6. Rörelser inom kyrkans, konstens och litteraturens områden. 1389-1435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSER INOM KYRKANS, KONSTENS OCH LITTERATURENS OMRÅDEN. 383
som förmådde den svenska kyrkan att sända ombud till mötena och
sporrade dessa ombud till verksamhet. Äfven i Sverige kände man
behof af något bättre inom den andliga världen än det rådande
tillståndet. Gång efter annan samlades de svenska biskoparne för att
rådgöra och besluta rörande kyrkans angelägenheter. Ett af deras
möten, som hölls i Arboga år 1417, hade till uppgift att »reformera
både prästerskap och folk». Det hade ock varit mera än underligt, om
Sverige hade varit utan delaktighet i tidens reformatoriska sträfvanden:
den heliga Birgitta, som inom den svenska kyrkan hölls i så stort
anseende, hade ju haft kyrkans omdanande till sitt främsta syfte. Men
det var icke allenast i ifrandet för en mycket omfattande reformation,
som den svenska kyrkan visade sig följa med sin tid, utan ock i
nitälskan för en förbättrad undervisning och aktning för den högre
lärdomen. Biskop Nils Hermansson i Linköping föreskref, att
prästerskapet skulle undervisa menigheterna »öfver Herrens bön, den apostoliska
trosbekännelsen och änglahälsningen (Ave Maria), de tio budorden och
de sju hufvuddygderna äfvensom annat som Guds mildhet gaf vid
handen». Dominikanerna, som hittills varit de främsta i att för folket
utlägga kristendomens och den romerska kyrkans hufvudläror, torde
vid denna tid hafva öfverträffats af birgittinerna, som i detta afseende
utvecklade en storartad verksamhet. Samma birgittiner, icke blott
bröderna utan äfven systrarna, voro mycket angelägna om de lärda
studierna; mycken skriftställar- och ännu mera afskrifvar- och
öfversättarverksamhet utvecklades i Vadstena kloster. Åt skolorna ägnades
denna tid mycken uppmärksamhet. Vid domkyrkorna och äfven i
klostren funnos fortfarande skolor. När Stockholms stads skola
återuppbyggdes efter den svåra brand, som år 1419 hade förstört denna
och större delen af staden, bland annat rådhuset med alla dess
dyrbara handlingar, stadfäste påfven magistratens rätt att tillsätta lärare
och berömde samtidigt läroverket för den goda undervisning, som där
gafs åt ynglingar och barn både från Stockholm och från andra orter.
Vid tanken därpå, att så många nordbor, både ynglingar och äldre,
gingo till utlandet för att idka studier vid främmande universitet, i
Paris, som dock icke längre hade samma betydelse för Norden som förr,
Bologna, Leipzig, Rostock, Erfurt, Köln o. s. v., låg det nära till hands
att fråga: Skola vi icke äfven i Norden kunna få en egen högskola?
Konung Erik gick år 1419 in till påfven med en anhållan att få vid
någon katedralkyrka i sina riken anlägga en högre undervisningsanstalt.
Påfven gaf sitt bifall men, förmodligen i följd af det obehag som
teologie professorerna på kyrkomötena vållade hans maktanspråk, med
det villkor att vid det nya läroverket icke finge undervisas i teologi.
Af konung Eriks högskola vardt ingenting, men tanken på en sådan
utdog icke i Norden. År 1438 gaf det svenska riksrådet anslag åt en
magister Anders Bondesson, på det han skulle »årligen hålla lasning i
Uppsala, som en mästare i de med privilegier försedda högskolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
