Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - I. Unionens upprättande. Margareta och Erik af Pommern - 6. Rörelser inom kyrkans, konstens och litteraturens områden. 1389-1435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
plägar göra», och när han icke ville därmed fortsätta, skulle en annan
sättas i hans ställe, så att denna läsningen kunde uppehållas till evig
tid. Rådets åtgörande i denna sak godkändes af konung Kristofer år
1444, och tre år tidigare (1441) hade på ett svenskt kyrkomöte fattats
det hedrande beslutet, att ärkebiskopen och alla hans biskopar skulle
arbeta för upprättandet af en högskola eller, som det den tiden hette, ett
»studium generale». Ändock dröjde det till den äldre herr Sten Stures
och ärkebiskop Jakob Ulfssons dagar, innan Sverige fick ett universitet.
Vår tid godkänner ingalunda allt det, som 1400-talet ansåg vara
betydliga framsteg till ett bättre kyrkligt lif; vi få dock icke för
villfarelsernas skull förbise den varma och innerliga fromhet, som
åtminstone ofta låg bakom de yttre gärningarna. Man gjorde synnerligen
mycket för gudstjänsten. Nya kor byggdes, nya altaren uppsattes,
vid hvilka gudstjänst hölls och mässor skulle sjungas »i tidhvarfvens
tidhvarf», penningar gåfvos till ljus, som alltid skulle brinna i kyrkan
att beteckna fromheten, som icke slumrar ens då, när kyrkan är sluten
för menigheten, och gifmildheten sporrades genom löften om aflat. Nya
fester infördes. Den heliga Anna, jungfru Marias moder, var denna
tid ett älsklingshelgon. På det svenska biskopsmöte af år 1417, som
skulle reformera kyrkan, påbjöds, att hennes fest skulle firas den 9
december. Stiftelser till hennes ära började göras; drottning Filippa
lät i Vadstena klosterkyrka bygga ett åt henne helgadt kor, i hvilket
drottningen sedermera fick sin grafplats. Från påfven utgick år 1433
ett förnyadt påbud, att man allestädes skulle med stor högtidlighet
fira Kristi heliga lekamens dag (andra torsdagen efter pingst), och inom
detta tidehvarf (1389—1434) begynner i Stockholm blomstra helga
lekamens gille,* som blef stadens allra förnämsta. Sina fränders död
firade man, dem och sig själf till andlig båtnad, medelst årsbegängelser
(anniversarier), för hvilkas hållande man till kyrkan skänkte ofta ganska
betydande penningsummor eller jordagods. Ingen gick i detta afseende
så långt som konung Erik. När hans gemål hade aflidit (1430), stiftade
han till minne af henne, »som alltid intill hennes död hade bevisat sig
troget och ärligt mot honom», en gudstjänst i Vadstena stadskyrka och
gaf för sådant ändamål en summa af 1,100 svåra engelska nobler, för
hvilken man skulle inköpa frälsegods. Utom kyrkoherden, som
hädanefter skulle kallas dekanus, borde vid kyrkan anställas tio präster,
hvilka fingo titel af konungens kapellaner och skulle uppehålla
gudstjänsten medelst läsande af mässor, genom afsjungande fem gånger om
dagen af tre bestämda hymner till jungfru Marias ära och en gång.
efter aftonsången, af den henne likaledes helgade hymnen »Ave maris
stella» (hell hafvets stjärna) — hvilken denna tid var så omtyckt, att
1423 års biskopsmöte påbjöd dess allmänna användande ** —, medelst
* Gillet omtalas första gången år 1393 men var sannolikt stiftadt något tidigare
** Huru omtyckt denna hymn var, kan bland annat ses däraf, att i ett af hvalfven i
Odensala kyrka i Uppland äro afbildade åtta flygande änglar, som i händerna hålla
språkband, på hvilka äro målade hymnens åtta första rader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
