Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
UNIONSSTRIDERNA 1435—1470.
1.
Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson.
1434—1440.
Arbetet att förena Sveriges landskap till ett samladt rike hade
under medeltiden fortgått oafbrutet. Men ännu satt mycket kvar at
landskapens forna själfständighet. Detta visar sig bland annat däri.
att tid efter annan uppstod det ena eller det andra landskapet som
ledande för de allmänna förhållandena. Omsider var turen kommen till
Dalarne, afsides liggande, eftersom det å alla sidor var utestängdt från
sjön och därför svårtillgängligt. I Dalarne fanns visserligen befolkning
under den hedna tiden, men dennas minnen hafva först i de senaste
årtiondena kommit i dagen. Dalarnes uppodling tillhör till ganska stor
del den nyare tiden. Men till jordbruket hade redan tidigt kommit andra
hjälpkällor. Rikliga förråd af myrmalm hade redan under den hedna
tiden blifvit upptäckta i landskapets sydöstra del och dit lockat köplystna
från andra delar af landet. Under medeltiden upptäcktes
malmfyndigheterna i bergen, hvilka blefvo af allra största betydelse icke blott för
orten utan för hela riket. Som grufdriften var för Sverige något nytt
synas fördenskull tyskar ganska tidigt blifvit inkallade till bergslagen.
Engelbrekt Engelbrektsson torde hafva varit ättling af en
sådan tysk familj, af hvilken dock åtminstone tre ättled före honom*
hade varit bosatta i Sverige. Vi kunna därför med
all rätt kalla honom för en svensk man genom sin börd;
att han till sinnelaget var svensk, visa mer än
tillräckligt hans gärningar. Han var, berätta nästan
samtida krönikor, helt liten till växten men stor till sinnet.
tapper och talför. Redan fadern hade adligt vapenmärke,
334. Engelbrekts ehuru ett annat än det sonen förde (fig. 334). Engelbrekt
vapen. hade fått sin uppfostran i de stores gårdar, d. v. s. han
* Hans fader Engelbrekt, hans farfader Engleka och hans farfarsfar Engelbrekt voro
bosatta i Sverige. Det är möjligt, att ätten räknade flera tidigare led inom Sverige, men
de nämnas icke i urkunderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
