Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESNINGEN MOT UNIONEN. ENGELBREKT OCH KARL KNUTSSON. 403
dagar lämna sin tjänst och inställa sig hos rikets män. Dessa
bestämmelser utgjorde för Sverige ett afgjordt framsteg. Men konungen
var föga benägen att känna sig bunden af dem.
Den 29 juli kom, utan att konungen, som tolf dagar förut hade
slutit freden med holsteinarne, gjort ett försök att infinna sig i Stockholm;
han icke ens sände, hvilket var i händelse af förfall för honom
aftaladt, något befullmäktigadt ombud. De i Stockholm talrikt
församlade svenskarne läto sig öfvertalas af Kröpelin att gifva konungen
anstånd till den 8 september. Han infann sig då, efter att som vanligt
hafva haft en olycklig sjöresa, och underhandlingarna öppnades i
helgeandshuset. Efter sex veckors tvistande kom man den 14 oktober
till afslutande af ett fredsfördrag. Erik erkändes som konung, unionen
upplifvades, och skulle af sammanbindelsebrefvet en bestyrkt afskrift
finnas i hvart rike; konungen skulle i samråd med riksrådet utnämna
drotsete och marsk. Alla rikets slott och län skulle åt honom
upplåtas, men han skulle i alla insätta svenska höfvitsmän med undantag
för de tre viktiga slotten vid Stockholm, Nyköping och Kalmar, hvilka
han fick efter eget skön lämna åt danskar eller norrmän, men alla
slotten skulle, när konungen afginge med döden, upplåtas åt den nyvalde
konungen (hvarigenom rikets rätt att välja konung erkändes); alla andra
tvistiga punkter öfverlämnades åt tolf skiljedomare att afgöras. Frågan,
till hvilket land Gottland skulle höra, bragtes äfven på tal men lämnades
oafgjord; det norska riksrådet skulle framdeles fälla utslag i detta ärende.
Rikets slott upplätos åt konungen. De två höga riksämbetena
skulle tillsättas. Rådet ansåg Karl Knutsson, Bo Knutsson (grip) och
Nils Stensson (natt och dag) vara de lämpligaste att öfvertaga
drotsetevärdigheten och bad konungen lämna den åt en af dessa tre. Konungen
genmälte, att dessa tre voro mycket för unga; han bad i stället rådet
taga en af de tre han ville föreslå, herr Krister Nilsson (Vasa), herr
Bengt Stensson (natt och dag) och herr Nils Erengislesson. Rådet
valde den förstnämnde, och därefter utsåg konungen till marsk Karl
Knutsson till Fågelvik. Båda undanbådo sig de maktpåliggande
uppdragen men läto sig af konungen öfvertalas. Karl Knutsson bad honom
gifva sig, hvad han behöfde för att upprätthålla ämbetet. Han fick till
svar det rådet att icke sträcka fötterna längre, än skinnfällen räcker.
Rikets slott lämnade konungen bort utan att därom hafva haft någon
öfverläggning med det svenska rådet. Stockholms slott tog han ifrån
den i Sverige allmänt omtyckte Hans Kröpelin för att lämna det åt en
dansk riddare Erik Nilsson. Nyköpings hus lämnade han likaledes åt en
dansk, Stegeborg åt en annan utlänning, Johan Fleming, enligt hvad rim-
Krönikan säger,
den argaste skalk honom tjänte då,
en sjöröfvare månde han vara,
röfva och stjäla han aldrig spara’,
han var ärelös och slagen uppå sin mun,
han hade tro ej mer än en hund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
