Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
I Halmstad möttes tolf män, sex utsedda af konungen, sex af
svenskarne.* Deras utslag är dateradt den 3 maj. Konung Erik skulle
nästkommande 29 juli infinna sig i Stockholm för att där göra upp
saken med svenskarne. Han skulle ersätta dem, som i sjöslaget i
Öresund blifvit tagna till fångar, den skada de hade lidit, till konungen
skulle aflämnas den skatt, som hans fogdar skulle hafva uppburit intill
midsommaren 1434, då kriget bröt ut. Alla slott, som icke hade blifvit
brända, skulle med underliggande län
öfverlämnas åt konungen, hvilken skulle behållas
i sitt konungadöme mot det att han hölle sina
eder; sammanbindelsebrefvet, genom hvilket de
tre rikena hade blifvit förenade, skulle stå
vid makt och förevisas i original eller i fullgod
afskrift vid julimötet i Stockholm; rikets råd
skulle sända i hvart län två män att bestämma,
hvilka utskylder borde utgå till slotten;
Halland skulle genast återställas till Danmark;
alla skatter skulle bestämmas af konungen och
rådet, så att de voro för allmogen drägliga,
utan att därför konungens och kronans rätt
kränktes; Engelbrekt skulle få Örebro slott och län med
förbindelse att därför göra konungen trogen tjänst, efter hans död skulle
förläningen utan vidare återgå till kronan; Erik Puke fick som
pantlän Rasbo härad i Uppland, med rättighet för hans arfvingar
att vid hans frånfälle erhålla i utbyte mot länet den
penningsumma, som pantbrefvet bestämde; i Sverige skulle tillsättas drotsete
och marsk. — Alltså skulle Sverige åter erkänna konung Erik.
Engelbrekts rikshöfvitsmanskap skulle upphöra, och i stället skulle, till
upprätthållande af regeringsärendenas gilla gång, de två nyssnämnda
gamla ämbetena återupprättas, d. v. s. i stället för det dåvarande
tillfälliga skicket skulle ett fortfarande ordnadt skick upprättas. Det
svenska rådet, för hvilket detta beslut framlades i Uppsala pingsttiden
1435, förklarade med till ed upplyfta händer, att om konung Erik ville
lämna alla slott och län i Sverige åt infödda svenska män, i enlighet
med rikets råds tillstyrkande, och om de utländska herrarne miste sina
län och om han gåfve full säkerhet, att han ville styra i
öfverensstämmelse med rikets lag, då ville de erkänna honom som sin konung;
alla ärenden skulle afgöras med rikets råds råde och efter lagboken,
men ville konungen icke göra så, då förbundo de sig allesamman med
tro, ed och ära att med lif och gods värja rikets frihet och lag, och
skulle de aldrig därefter vara konung Erik lydiga eller hjälpande,
hvarken lönnligen eller uppenbart. Samtidigt uppmanade det svenska
rådet alla dem, som tjänade utländska slottshöfdingar, att inom fjorton
336. Magnus Grens vapen.
* Ärkebiskop Olof, biskoparne Knut och Sigge, Södermanlands lagman herr Nils
Erengislesson, Västergötlands lagman Knut Jönsson (tre rosor) och Magnus Gren (fig. 336.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
