Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESNINGEN MOT UNIONEN. ENGELBREKT OCH KARL KNUTSSON. 4l11
i dessa nödens dagar blifvit rentaf en politisk dyrkan, hvilken
måhända då kändes så mycket lifligare, som helgonkonungen, som fordom
fallit i strid mot en dansk furste, burit samma namn som den konung,
mot hvilken man nu reste sig. Man lät göra för riket ett nytt insegel,
prydligt graveradt i silfver (fig. 337 och 338), i hvilket ses den helige
konung Erik i 1400-talets ridderliga dräkt och hållande med den ena
handen ett baner, med den andra skölden med tre kronor. Den helige
Eriks bild och hans ifriga
dyrkan äro utan fråga ett =
talande uttryck för den 1
engelbrektska resningens
starkt fosterländska
karaktär.
Äfven dalkarlarne
ville, sedan de genom
resningen vunnit i
betydenhet och själfkänsla, hafva
ett sigill och skaffade sig
ett sådant (fig. 339). Det
är helt tarfligt utfördt,
visande de vapen med
hvilka dalamännen hade
utfört sina storverk, yxan
och bågen.
Nu, sedan Engelbrekt
blifvit bragt om lifvet, stod 339. Dalarnes sigill af år 1435.
allmogen utan höfding. Den
folkliga delen af rörelsen måste därigenom träda tillbaka, och
förhållandet till Danmark bestämdes nu genom täflan mellan tvenne
stormannapartier, af hvilka det ena, med herr Kristiern Nilsson i spetsen, ville en
fast förening mellan de tre rikena, det andra, anfördt af Karl Knutsson,
ville gifva Sverige dess själfständighet åter, under en svensk konung.
Örtugar från 1436—1410.
Till denna tid, 1436—1440, torde vi få hänföra örtugar af det
utseende som fig. 340 och 441 visa. Förhållandet mellan silfver- och
penningemarker var vid denna tid som 1: 8,5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
