Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
brekt hade påtänkt men icke fått tid att utföra), innan Erik Puke.
som var höfding på Tälje hus, hann att, som han ville, sätta försåt för
honom. Från Nyköping red Karl Knutsson till Vadstena, där han
jämte flera af rikets råd skulle möta Hans Kröpelin, en dansk
radsherre, och tvenne ombud för hansestäderna för att underhandla om
konung Eriks anspråk att återfå herraväldet öfver Sverige. Efter
tidens sed fattades icke genast något beslut, utan frågan skulle afgöras
senare på ett möte i Kalmar, där konungen själf skulle infinna sig, och
under tiden skulle all strid upphöra. När marsken lämnade staden,
hade han för sig vunnit alla ombuden. Han icke allenast hedrade dem
med kost för dem själfva och foder för deras hästar utan skänkte hvar
och en af dem en stolt hingst.
De första dagarna i juni 1436 upplöstes mötet, och marsken återvände
till Stockholm. Erik Puke lät igenfylla Harstäkssundet, * genom hvilket
den vanliga segelleden gick, men marsken, varnad för det försåt, som var
lagdt för honom, lät i hast upprensa sundet och seglade vidare. Erik Puke
skyndade då efter till Stockholm och betedde sig som Karl Knutssons
vän. Han bjöd honom en gång till sig. Marsken kom dock sent, först
när maten och brödet buros ut och alla, gäster liksom värden, hade
börjat röna verkningarna af ölet och vinet. Marsken satte sig ned och
deltog i samtalet, under hvars lopp han till värden ställde frågan, hvad
han hade haft för mening med igenfyllandet af Harstäket. Erik Puke,
hvilken det flitiga drickandet hade gjort frispråkig, genmälde:
»Häremellan och Kalmar går ingen gädda, för hvilken flera krokar blifvit
satta, än jag lagt försåt för dig, och likväl har det aldrig lyckats»
Harmsen utbrast då marskens halfsyster, fru Margareta, gift med herr
Nils Stensson (natt och dag, en farbror till Engelbrekts mördare): »Gud
förlåte eder sådant tal! Öfta har jag sett er äta och dricka vid min
broders bord, han plägade er väl och kunde icke tänka, att I skullen
ämna honom sådant svek.» Marsken ledde därefter samtalet på andra
ämnen och lämnade snart laget. Erik Puke var för honom farlig mer
genom sin personliga hätskhet än genom många och mäktiga
anhängare. Han hade sökt få Engelbrekts svenner, som ännu innehade
Örebro hus, på sin sida, men vid denna tid svuro de i stället marsken
eller, som han ock stundom kallades, rikets höfvidsman trohet. Ja, när
drotseten, biskop Magnus i Åbo m. fl. på väg till mötet i Kalmar
besökte Stockholm, lofvade de Karl »tro och huldhet».
Den 15 juli öppnades mötet i Kalmar och räckte till den 1
september. Konung Erik hade infunnit sig med flera tyska furstar,
sändebud från hansan och danska rådsherrar; norrmännen hade alldeles
uteblifvit. De svenska ombuden hade till hufvudman herr Krister
Nilsson; de bodde i nunneklostret utanför staden. Bada parterna
framställde sina klagomål: Erik vände sig dels mot svenskarne i allmänhet.
dels mot enskilda personer, men hans skrift kan ingalunda sägas vara
* Harstäket, det nuvarande Södra Stäket eller Baggensstäket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
