Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet
- II. Unionsstriderna 1435-1470
- 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESNINGEN MOT UNIONEN. ENGELBREKT OCH KARL KNUTSSON. 433
Erik åter komma till styrelsen, ett beslut hvars fullbordan ingen
underlättade mera än konungen själf.
* *
*
Från denna tid märker man å marskens sida en bestämd sträfvan
att med undanskjutande af alla medtäflare vinna makten i Sverige. Han
sökte gifva fasthet åt sin ställning genom att söka nya
släktförbindelser. Han gifte sig (1438) med Katarina, dotter af herr Karl Ormsson
(gumshufvud) på Stora Bjurum i Västergötland, som hade i förläning
Västerås med underliggande län, och på samma gång gifte sig Karl
Knutssons halfsyster Katarina Stensdotter (bjälke) med danska
riksrådet Klaus Nilsson till Ellinge i Skåne. Förhållandet till konung
Erik inträdde ock, tvifvelsutan genom Karl Knutssons inflytande, i ett
nytt skede. Vid en herredag i Tälje (augusti 1438) förbundo sig
hundraen af rikets förnämligare män, »vid den ed, som de hade svurit
deras rike Sverige, utan allt bedrägeri, arg list eller undanflykt», att
förblifva vid rikets rätt, lag, privilegier, frihet och goda gamla
sedvänjor såväl i tillkommande tid som nu och att, när så behöfdes,
beskärma dem med lif och gods; om någon bröte denna öfverenskommelse,
skulle de andra straffa honom. Vid samma tillfälle uppmanades
konungen att inom tolf veckor infinna sig vid Mora stenar och där stå till
svars; kom han icke eller ville han icke erkänna rikets lag och
friheter, skulle han utan vidare vara afsatt. Innan de församlade skildes,
klagade drotseten, att han icke hade så stora förläningar, att de
motsvarade hans värdighet; han innehade dock Nyköpings län och ett stort
område i västra Uppland jämte en del af Roslagen. Han fick nu
ytterligare Gästrikland och förskaffade sig med svek Hälsingland. Detta
och mycket annat gjorde en uppgörelse mellan marsken och drotseten
nödvändig, och allting antydde, att denna icke kunde blifva af mycket
vänskaplig natur.
Drotseten var den förste att begynna fientligheterna. Under
marskens bröllopshögtidligheter inledde han underhandlingar, i akt och
mening att Karl Knutsson skulle skiljas från styrelsen, hvilken i stället
skulle anförtros åt herr Krister. Anslaget misslyckades, ehuru
biskoparne och några andra stodo på drotsetens sida. På ett riksmöte
i Stockholm (oktober 1438) förklarade Karl Knutsson, att han
ingalunda ville dela makten med någon, utan finge de välja mellan honom
och drotseten. Karl Knutsson hyllades då till riksföreståndare, med
rättighet att efter rådets hörande utdela län, och måste alla, som redan
erhållit förläningar, förnya sin slottslofven till marskens hand, d. v. s.
förbinda sig att vid påfordran till honom upplåta länen. Drotseten
miste flera län, som lämnades till Matts Ödgislesson (lilja), herr Nils
Erengislesson och Ture Stensson (bjälke), Karl Knutssons halfbroder.
Karls halfsysters man herr Nils Stensson (natt och dag) fordrade större
Sveriges historia. II. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 3 13:56:27 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shtjugonde/2/0467.html
