Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
förläningar, men Karl rådde honom att minska antalet af sina svenner,
ett råd som väckte en viss kylighet mellan de två fränderna. Marsken
red därefter upp till Dalarne, där man lofvade honom lydnad och
erlade böter för mordet på hans fogde.
Förbittringen mot konung Erik var icke längre inskränkt till
Sverige. Under det man i Norge hade åter försonat sig med konungen.
bröt missnöjet löst i Danmark. De store voro, såsom redan är berättadt,
missnöjda med hans försök att betaga riket dess rätt att välja en
efterträdare, bönderna reste sig icke så mycket mot konungen som mot de
privilegierade stånden, hvilka i följd däraf sågo sig föranlåtna att sig
till stöd skaffa landet en ny konung. Med åsidosättande af all
billighet och kränkande de tidigare träffade öfverenskommelserna inkallade
det danska rådet i oktober 1438 konung Eriks systerson hertig Kristofer
af Bäjern och lofvade honom de tre rikenas kronor. Han hörsammade
kallelsen och utfärdade den 15 november en skrifvelse till det svenska
rådet, i hvilken han klagar öfver morbroderns tyranniska styrelse och
erbjuder sig att blifva konung. Han beder att få snart svar på sin
framställning, men man synes icke i Sverige hafva fäst mycken vikt
vid hans anbud, under det man där var förbittrad öfver den
myndighet, som det danska rådet hade tillvällat sig.
Man var i Sverige tillräckligt upptagen af stridigheterna mellan
Karl Knutsson och herr Krister Nilsson, till hvilken numera Nils
Stensson (natt och dag) hade öppet slutit sig. Den nyvalde ärkebiskopen
Nils Ragvaldsson, hvilken vi förut lärt känna som biskop i Växjö och
Sveriges ombud vid kyrkomötet i Basel, en lärd, erfaren man med ett
mildt och fredligt sinnelag, samt biskop Tomas och Bengt Jönsson
(oxenstjärna) varnade Karl Knutsson för de tvenne missnöjdas
stämplingar; Bengt reste, på Karls begäran, till Nyköping för att göra herr
Krister, som var hans svärfader, föreställningar.
Den 7 januari 1439 skulle ett möte hållas i Söderköping,
förnämligast för att man skulle komma öfverens om förfaringssättet mot
sadana fästen, hvilkas höfvitsmän icke ansågos vara fullt pålitliga; utan
tvifvel tänkte man i synnerhet på herrarne af Vasa- samt Natt och
Dagätterna, hvilka innehade, jämte andra, de viktiga slotten vid
Nyköping och Kalmar. Nedkommen till Östergötland fick Karl Knutsson
höra, huru Karl Kristersson (Vasa) och hans egen svåger Nils
Stensson utöfvade hvarjehanda öfvervåld för att kunna förse Ringstadaholms
fäste med nödiga munförråd i händelse af ett anfall. Genom ställande
af gisslan förmådde riksföreståndaren sin svåger att komma ned till
Söderköping; han uppgaf som orsak till sitt affall. att herr Krister
Nilsson sagt Karl ämna fördärfva honom och hans fränder. Nu
åvägabragtes en skenbar försoning, efter hvars ingående Karl mottog. som
svar på Bengt Jönssons bemedling, ett bref från herr Krister, i hvilket
denne förklarar, att han samt herr Nils Stensson och dennes bröder voro
fast beslutna att återinkalla i riket konung Erik. Dessa stämplingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
