Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESNINGEN MOT UNIONEN. ENGELBREKT OCH KARL KNUTSSON. 435
som stodo i uppenbar strid mot rikets mäns föregående beslut, måste
naturligtvis Karl Knutsson söka kväfva medelst kraftiga åtgärder. Han
sände vid midten af januari en af sina svenner med fyrtio män till
Refvelsta gård, där herr Krister tillbragte julen. Under natten bröt
man sig in, fällde några af gårdsfolket, kastade herr Krister på en
släde och förde honom till Örebro hus. Icke ens hans maka hade oskadd
undkommit striden.
Riksföreståndaren hade under tiden vidtagit åtgärder för att få
pålitliga slottshöfdingar. Erik Turesson (bjälke) och Arvid Svan sände
han till Kalmar för att taga fästet ifrån herrarne Bengt Stensson och
Bo Stensson (natt och dag). Själf begaf han sig ned till Älfsborg,
hvilket han tog ifrån Henrik Snakenborg och i stället lämnade till sin
halfbroder Ture Stensson (bjälke). Under återvägen fick han bud, att
herr Krister var fången, och skyndade då att uppsöka honom. Herr
Krister var mycket foglig, upplät åt Karl alla sina slott och
förhjälpte honom att få i sina händer Nyköpings hus, hvilket besättningen
ville försvara; af alla sina förläningar fick han icke behålla mera än
Viborgs visserligen viktiga men mycket afsides liggande fäste.
Nils Stensson (natt och dag) på Stegeborg begynte, så fort
riksföreståndaren hade lämnat Östergötland, att bruka öfvervåld. Karl
Knutsson skyndade, så snart han hade fått Nyköping i sitt våld, ned
till Stegeborg och sände ärkebiskop Nils, biskop Tomas och herr
Krister att inleda underhandlingar med den upproriske slottshöfdingen.
Då detta icke ledde till något, begyntes en belägring. Karl
Kristersson, hvilken hade fått befallning att deltaga i denna, vägrade och
uppgaf frivilligt sitt fäste Ringstadaholm, hvarefter han drog sig tillbaka
med fadern till Viborg. Där stannade de, till dess Sverige hade fått
en ny konung. Nils Stensson begagnade sig af underhandlingar, som
han hade inledt, för att komma ut från sitt fäste och flydde öfver till
konung Erik på Visborg, hos hvilken äfven brodern herr Bo Stensson,
brorsonen Måns Bengtsson samt Magnus Gren befunno sig.
Konung Erik, icke låtsande om sin afsättning och för ett
ögonblick åsidosättande sin dådlöshet, utfärdade den 19 mars 1439 en
skrifvelse, i hvilken Karl Knutsson förklarades afsatt från marskämbetet,
hvilket i stället lämnades åt Nils Stensson. Konungens bref upplästes
från predikstolarna, men man kan icke säga, att den nye marsken,
som hade återvändt till Östergötland med väpnad styrka, var mycket
mån om ordning. Under det hans fullmakt upplästes från predikstolen
i Vadstena klosterkyrka, öppnade hans män en kista i själfva kyrkan
och öfvade hvarjehanda annat öfvervåld, för hvilket de lystes i bann.
Det mot slutet af april i Stockholm församlade rådet förklarade Karl
Knutssons afsättning från marskämbetet ogiltig och uppmanade
östgötarne att rusta sig mot Nils Stensson, som hade fört in i riket
dannebrogen till att nedtrycka Sveriges tre kronor, och skulle de icke få
hysa eller föda några af Nils’ folk. Nils flydde snart åter till Gott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
