Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 2. Konung Kristofer. 1441-1448 - 3. Karl II:s första regeringstid. 1448-1457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL II:S FÖRSTA REGERINGSTID. 453
Kristofers landslag den tidigare föreskriften, att konung skulle väljas
på Mora ting af lagmännen, hvilka borde hvar från sin lagsaga
medföra tolf ombud, äfvensom den, att till konung skulle väljas någon
»inrikes född», företrädesvis en son af den framlidne konungen. Den
förra landslagens bud, att konungen skall styra landet »med inländska
män och ej utländska», med tillägget »ej må utländsk man i hans råd
tagas eller råda för hus (fästen) eller land» o. s. v., har fått en plats
äfven i den nya lagen, men på grund af det spörsmål, som under konung
Eriks tid hade uppkommit angående den betydelse svenskarne tillade
ordet »inländska», har föreskriften nu fått följande form: »Konungen
skall — — styra — — med infödda svenska män och ej utländska,
han må ej någon utfödd (utrikes född) man taga i sitt råd i Sverige
och ej låta en sådan råda för hus eller land» o. s. v. I Sveriges lag
fingo således icke de många unionsmötenas föreskrifter om gemensamt
konungaval någon plats.
Emellertid var, trots alla tillägg, likheten mellan den nya och den
gamla landslagen så stor, att ehuru konung Kristofer i sitt nyss
anförda bref uttryckligen påbjuder till allmän och uteslutande
efterlefnad den lagbok, som begynnes med orden: »Sveriges rike är af
heden värld sammankommet af svears och götars land»,* användes af
misstag konung Magnus’ lag ganska länge vid sidan af den nya. Det
hände, att en afskrifvare hunnit ett stycke in i konungsbalken, innan
han kom underfund med, att det var den äldre lagen som han afskref.
En man, som mot slutet af 1400-talet ville på latin öfversätta
landslagen, öfversatte af misstag konung Magnus’ lag i stället för konung
Kristofers. Det goda syftemålet, att få enhet i rättsskipningen, blef
således näppeligen fullständigt vunnet.
Konung Magnus Erikssons stadslag och konung Kristofers landslag
förblefvo gällande, intill dess vår nuvarande, åtminstone grundläggande
lag utarbetades och antogs under konung Fredrik I:s tid (1736).
3.
Karl II:s första regeringstid.
1448—14537.
Budet om konung Kristofers plötsliga frånfälle bragtes från
Helsingborg till Jönköping, dit den aflidne hade sammankallat de store i
landet till en herredag. Unionen, återknuten för konung Kristofers
tid, var än en gång löst, och landet befann sig utan konung. Den första
åtgärden måste naturligtvis blifva att sörja för en provisorisk regering.
* Konung Magnus’ lag begynner med orden: Ett konungsrike som heter Sverige
hafver i sig sju biskopsdömen o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
