Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 3. Karl II:s första regeringstid. 1448-1457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL II:S FÖRSTA REGERINGSTID. 457
fästen vid gränsen mot Halland och Bohuslän samt Rumlaborgs fäste
vid Jönköping, som hindrade inträngandet i Östergötland, skulle dels
uppbyggas, dels åter försättas i försvarstillstånd.
Det är redan omtaladt, att konung Karl genast sökte vinna den
norska kronan, och med Norge förenadt med Sverige under sig hade
han blifvit danskarne öfvermäktig. Hans val hade en varm vän i
Norges ansedde ärkebiskop, den numera ålderstigne herr Aslak Bolt,
som redan sommaren 1448, innan han reste ned till ett rådsmöte i Öslo,
tillsporde tronderna om deras mening. De bådo herr Aslak för all del
laga, att ingen tysk eller dansk valdes till konung; helst ville de hafva
till konung drotseten herr Sigurd Jonsson på Sörum (i sydöstra Norge),
en måg till grefve Hans af Eberstein, men om det icke ginge, önskade
de få gamle konung Erik, såframt han genast ville komma till landet
och förbinda sig att icke föra krig med Sverige; vore åter detta icke
möjligt, önskade de, att konung Karl skulle väljas. Den 26 februari
1449 utfärdade sju norska riksråd en skrifvelse, hvari de förklara sig
vilja, liksom ärkebiskopen, flera biskopar, prelater, riddersmän och
allmoge, hålla sig till konung Karl och skaffa honom Norges krona. Men
meningarna i Norge voro delade. I mars 1449 kommo biskop Jon i
Oslo, född dansk, och höfdingen på Akershus, herr Hartvig Krummedike,
halft dansk, halft holsteinare, till Danmark för att underhandla om
fred med detta rike, men i strid mot sitt uppdrag och sina eder att
icke befatta sig med frågan om konungavalet erbjödo de konung
Kristiern Norges krona. Mot slutet af maj vände de åter jämte tvenne
danska sändebud och en styrka af 2,000 man, mot hvilka de norska
stormän, som voro konung Karls vänner, intet kunde uträtta. Vid ett
rådsmöte i Marstrand utfärdade konung Kristiern, som var personligen
närvarande, den 2 juli 1449 en handfästning, och dagen därefter utfärdade
valmännen en redogörelse för valet, hvilket de sökte betrygga genom
oriktiga uppgifter om konung Kristierns arfsanspråk på den norska kronan.
Innan detta skedde, hade tvenne sändebud från konung Karl infunnit
sig på Frostatinget vid Trondhjem (Nidaros), och där korades han, den
17 juni, till Norges konung. På Frostatinget skulle enligt norsk lag
och sed konungavalet försiggå; riksrådet, som i Marstrand hade valt
konung Kristiern, hade därtill ingen laglig rätt, äfven om man under
den senaste tiden i Norge nöjt sig med de konungar, som rådet utsett.
Förhållandena på Gottland, hvilka antogo ett för Sverige allt
olyckligare utseende, hindrade konung Karl att hörsamma den norska
allmogens begäran att med det första få se honom i Norge. Konung
Erik hade under loppet af vintern kommit i tillfälle att inleda
förbindelser med konung Kristiern och lofvat att afstå Gottland åt honom,
därest han ville sända honom 400 man till undsättning. Mot slutet af
april 1449 kom ock herr Olof Axelsson (Tott) med några danska fartyg
till Visby. De kunde icke komma in i hamnen, hvars mynning
svenskarne hade stängt med pålar, men de lade sig utanför hamnen, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
