Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 3. Karl II:s första regeringstid. 1448-1457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
som var 2,000 man stark, satte konung Karl sin frände herr Magnus
Gren och herr Birger Trolle, höfding på Kalmar hus. Konungen själf
begaf sig till Borgholms slott för att vara krigsskådeplatsen närmare
och kunde därifrån skrifva vid midten af augusti månad till rådet i
Danzig, att Gottlands landsbygd hade underkastat sig och att staden
Visby var kringränd. Staden stormades sedermera en mörk
decembernatt af herr Birger Trolle, och svenskarne riktade nu sina anfall
uteslutande mot det fasta Visborg, som var omslutet med förskansningar.
Inemot jul bekvämade konung Erik sig till underhandlingar, och ett
fördrag afslöts (den 22 december 1448), enligt hvilket konung Erik
skulle den 20 nästkommande april till konung Karl öfverlämna Visborg
och Gottland men i stället få för lifstiden Borgholms slott med Öland,
hvarjämte han skulle återfå hvad han under kriget förlorat, och alla,
som hade deltagit i fejden, skulle få åtnjuta frid. Villkoren voro
oskäligt hårda för Sverige, men konung Karl, som fick underrättelse
om dem, under det han red sin eriksgata, fann för godt att godkänna
dem och befallde, sedan han återkommit till Stockholm, sin måg herr
Erik Eriksson att vid påfordran öfverlämna Borgholms slott till herr
Birger Trolle. Herr Magnus Gren, som för en tid hade lämnat
Gottland, sändes åter dit med en ny här och med uppdraget att om möjligt
påskynda konung Eriks afresa.
Danska rådsherrarne erbjödo kronan först åt hertig Adolf af
Slesvig, men han afböjde deras anbud och hänvisade dem i stället till
sin systerson grefve Kristiern af Oldenburg, som befanns villig.
Utvecklingen af förhållandena i Sverige gjorde det för danskarne nödigt
att snart skaffa sig en konung, och man skyndade så, att man nöjde
sig med att af grefve Kristiern affordra allenast några allmänna löften
angående regeringssättet. Först ett år efter kröningen skulle han
afgifva sin egentliga handfästning, hvilken, så sent gifven, icke gärna
hade kunnat blifva synnerligen bindande för konungen, som redan hade
makten i sina händer. Såvidt man vet, afgafs heller aldrig denna
tillämnade handfästning.
Den 28 september 1448 hyllades Kristiern till Danmarks konung.
Redan förut hade det danska rådet föreslagit konung Karl, att
man skulle afgöra alla stridigheter mellan Sverige och Danmark
på ett möte, som skulle hållas i Halmstad den 1 maj 1449. Konung
Karl hade gått in därpå, och konung Kristiern gaf äfven sitt bifall
men betog detta allt fredligt utseende genom sin fordran, att svenskarne
ögonblickligen skulle lämna Gottland, hvilket enligt hans förmenande
var ett danskt land. I december 1448 begynte konung Karl sin
eriksgata. I Vadstena mottogs han med stor högtidlighet af klosterfolket.
men han kunde icke stanna där så länge som han hade ämnat, emedan
han där mottog ett nytt bref med hotelser från Danmark. Julen
tillbragte han i Skara, hvarest han vidtog åtgärder för att hindra
danskarne att, i händelse ett öppet krig uppstod, bryta in i landet. Flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
