Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 3. Karl II:s första regeringstid. 1448-1457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL II:S FÖRSTA REGERINGSTID. 475
sträfvandena att göra Sverige fritt och oberoende af andra makter.
Norge spelade nu en mindre betydande roll. Erfarenheten hade däremot
lärt, att från dansk sida kunde ständigt försök till öfvergrepp väntas, och
begär efter hämnd uppväxte inom vida kretsar såväl som en allvarlig
bitterhet mot grannarne i söder och sydväst. Af de mera framskjutna
och mera framsynta inom riket, hvilka voro i tillfälle att öfverblicka
förhållandena, grundade sig oviljan och hatet på insikten om den stora
faran. Men äfven inom de lägre lagren inom samhället hade
uppfattningen af danskarne såsom arffiender slagit djupa rötter. Den fara,
som kunde hota från de mäktiga hansestäderna, förstod icke allmogen,
och det kan sättas i fråga, huruvida de myndiga männen inom staten
hade för denna öppna ögon.
Bitterheten mot Danmark uttalar sig ytterligt bjärt i
gottlandsvisan, som skildrar krigshändelsen i och utanför Visby år 1449.
Vi klaga det alla Jag vill det tro,
för herrar och välde hvad svensken må säga,
och för utländska städer de blifva därvid,
hvad Sverige är skedt de pläga inga svika
med svek och falskhet, hvarken fattiga eller rika,
som danskar fara med. det är en god sed.
Svenske män, Svenske män,
I akten det än, I vakten eder än,
när i hören det kvädas. det råder jag eder.
Daners tro är bortgifven, Skorpion plägar leka,
på papper skrifven, med tungan smeka,
beseglad med vax. med stjärten stinga.
Utan de oss åter få Så göra de danske —
det de togo oss ifrå så Gud dem vanske (fördärfva) —
hon aldrig åter tags. allt när de dagtinga.
Svenske män, Svenske män,
de hålla henne än. I vakten eder än,
Här efter tro icke strax. de vilja eder tvinga.
Den varmaste beundran för konung Karl uttalar sig gång efter
annan i den rimmade Karlskrönikan, där hans goda egenskaper och
berömliga gärningar oupphörligt framhållas med de mest lysande, ofta
helt visst alltför starka färger och där han skildras såsom ett
föremål för Guds särskilda omvårdnad. Järtecken och syner förkunna hans
stundande öden, och på det underbaraste sätt undgår han de mest
hotande faror, gynnas af den största lycka. Krönikan afslutades år 1452.
Det var först efter detta år, som motgångarna samlade sina tunga och
mörka moln öfver konung Karls hufvud och blixtlikt bräckte hans lycka.
Om krönikans beskaffenhet * vittna de ställen, som blifvit införlifvade
med vår föregående framställning.
* Originalhandskriften förvaras i kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
