Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 3. Karl II:s första regeringstid. 1448-1457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
Med denna rimmade krönika, som begynner med berättelsen om
Erik Pukes stämplingar mot marsken år 1436, införlifvades den tidigare
Engelbrektskrönikan, hvilken, såsom förut nämnts, omarbetades i en för
Karl Knutsson förmånlig riktning. Därjämte företogs vid denna tid
en sammanslagning af den nya Karlskrönikan och den mer än hundra
år äldre Erikskrönikan, i det man skref till ett stycke, skildrande
tilldragelserna under konungarne Magnus Erikssons och Albrekts
regeringsår. Detta förbindande tillägg är såsom historisk urkund utan allt
värde, och väl må vi undra däröfver, att de förklenande uttalandena
om den svenske konung Magnus Eriksson sattes i samband med de
två andra krönikorna, i hvilka svenskheten prisas så högt. Däremot
kunna vi förstå skälet, som föranleder inflikandet af ett nytt stycke
i inledningen till Erikskrönikan. Det innehåller nämligen en för öfrigt
alldeles oriktig uppgift om en dotter, som konung Erik II skulle haft
och från hvilken skulle i rätt nedstigande led hafva härstammat Karl
Knutsson; denne skulle således leda sina anor upp till Sveriges tidigare
konungar.
Men det var icke allenast åt konungen, som man den tiden ville
förvärfva höga anor, man var än mera angelägen att i detta afseende
lyckliggöra hela det svenska folket. Under den allra första tiden af
konung Karls regering nedskrefs på prosa, måhända af en gråbroder
i Stockholm, en krönika om Sveriges öden från äldsta tid intill
konung Karls upphöjelse på Norges tron. Man hade vid denna tid fatt
ökade litterära kunskaper och sökte genast tillgodogöra dem för
berättelsen om Sveriges öden; för den s. k. prosaiska krönikan
användes som källor Adam af Bremen, Jordanes, svenska
konungalängder, gråbrödernas i Stockholm kalendarium, i hvilket många
historiska uppgifter voro inskrifna, samt några danska annaler m. m.
Krönikan begynner med skildringen af Noas flod. Af hans söner fick
Jafet på sin andel Europa, och från honom härstammade »sithe och gethe»
(skyter och geter). som sedan kallades götar eller gotar och till sist
svenskar; siterna eller svidiarne bodde i Hälsingland samt norr om
Tiveden och Kolmården. Söder om skogarna bodde götarne, hvilkas
konungar därefter uppräknas: Erik, som bebyggde Skåne och eröfrade de
danska öarna, Goderik, som intog Jutska halfön, Tyskland och
Välskland, Filmer, som kufvade Sverige ofvan skogarna, Alemannie, Tracien,
Mesien, Macedonien, Grekland, Mindre Asien, Egypten o. s. v. Under
hans frånvaro valde svenskarne hans son Inge till konung; efter honom
kommo Osantrix, Hernit, Neork, Froe, Urban, som (på konung lDavids
tid) skiftade de tre nordiska rikena emellan sina tre söner Dan, Nore
och Östen. Den sistnämnde fick på sin lott Sverige och efterträddes
där af Säling, som drunknade i ett mjödkar, Sverker, Valland, Visbur.
Domaldr o. s. v. Denna krönika, huru torftig den än är, fick sedermera
spela en stor roll i den närmaste tidens historieskrifning. Redan under
konung Karls tid omkläddes den i versform, hvarvid man vidtog den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
