Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 1. Sten Sture I riksföreståndare. 1470-1497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN STURE I RIKSFÖRESTÅNDARE. 531
större försiktighet. I augusti 1482 sammanträdde i Kalmar danska
och svenska rådsherrar; de öfverenskommo om fred mellan rikena och
om förening dem emellan under en konung, de bestämde äfven några
villkor, hvilka borde uppfyllas af den konung, som kunde komma att
väljas, men svenskarne vägrade att redan nu företaga ett val,
alldenstund inga norrmän voro närvarande. Efter mötets slut foro några af
det svenska rådets medlemmar till Köpenhamn, drottningen och junker
Hans hade intet att invända mot de framställda villkoren, och man
beslöt, att ett unionsmöte skulle hållas i Halmstad den 13 januari
1483. Det var så mycket nödvändigare för svenskarne att afbida
norrmännens deltagande, som det norska och svenska rådet hade på
förhand kommit öfverens om att i valsaken handla gemensamt. Danskarne
sökte särskildt bearbeta norrmännen, och stormännen därstädes gjorde
icke synnerligen starka invändningar, men utsikterna till enighet
förmörkades, då det norska rådet, i följd af bohuslänningarnes klagomål,
kallade inför sig den danske fogden på Bohus och denne vägrade att
hörsamma kallelsen. Rådet valde då riddaren herr Johan Svalesson
Smör till riksföreståndare och belägrade Bohus. Till svenska rådet skref
det för att bedja detta låta bevaka vägarna förbi Älfsborg och Ny
Lödöse.
På utsatt tid kommo danska och norska rådsherrar till Halmstad,
men de svenska ombuden dröjde. Herr Sten hade fått ett anfall af
sin ögonsjukdom och hade af den anledningen stannat i Vadstena.
Herrar Ture Turesson och Åke Jönsson (Svarte Skåning), Karl
Bengtsson (Vinstorpaätt) och västgötalagmannen Lindorm Björnsson anlände
omsider men sade sig icke vara bemyndigade att deltaga i ett
konungaval utan begärde ett nytt möte. Ett sådant utsattes till den 15 augusti,
och till församlingsort utsågs ånyo Kalmar. Men danskar och
norrmän hade, innan de lämnat Halmstad, genom den s. k. Halmstads recess
af år 1483 (hvilken junker Hans skyndade att stadfästa) uppgjort
närmare bestämmelser för den blifvande konungens myndighet: rikena
skulle hafva egen förvaltning och lagskipning, i de riken, där konungen
för tillfället icke vistades, skulle några af rådet föra regeringen, ombud
för de tre rikenas råd skulle hvart år sammanträda för att tillse,
huruvida recessens bestämmelser iakttogos, och för att bilägga möjligen
uppkommande tvistigheter mellan rikena. Nya medlemmar fingo icke
intagas i rådet utan de förutvarandes samtycke; bortgåfve konungen
ett län, måste han rätta sig efter den mening, som de förnämligaste
männen i trakten uttalade; adeln skulle hafva rätt att befästa sina
gårdar samt uppbära de böter, som ådömdes dess underhafvande och
tjänare och som enligt lagen skulle tillfalla konungen. Hvarken
konungen eller drottningen eller ofrälse — de kallas i recessen ofria män —
fingo genom köp eller pantning förvärfva sig något frälsegods. Ät
de andliga gafs frihet från världslig dom, från tillsyn å regeringens
sida och från skattskyldighet. Ät borgerskapet lofvades, att utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
