Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 1. Sten Sture I riksföreståndare. 1470-1497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
Förhållandet till honom blef vid denna tid för Sverige vida viktigare
än fejden mot ryssarne.
Konung Kristierns äldste son Johan eller, såsom han själf kallade
sig, Hans var född år 1455 och hade år 1478 gift sig med furstinnan
Kristina, dotter af den saxiske kurfursten Ernst; deras äktenskap hade
redan innan tronledighet inträffade blifvit välsignadt med en son, den
i Nordens historia ryktbare Kristiern den omilde. Hans hade länge
varit den ende sonen, men år 1471 födde drottning Dorotea en andre
son, som erhöll namnet Fredrik och blef moderns älskling, hvilken hon
ville tillskynda hvarjehanda fördelar på den äldres bekostnad.
Junker Hans hade år 14538 blifvit hyllad till faderns efterträdare
i Sverige och Norge, och i öfverensstämmelse därmed antog han genast
efter faderns död titeln »korad konung af Danmark och Sverige,
arfkonung af Norge, hertig af Slesvig och hertig af Holstein, Stormarn
och Ditmarsken, grefve af Oldenburg och Delmenhorst». Men detta
svenska konungaval måste dock, efter allt som sedan dess inträffat,
anses ogiltigt. Sveriges lag visste intet om ett konungaval annat än
för det fall att tronen var ledig, men eftersom med folkets valrätt
alltid hade varit förenadt ett visst undseende för arfsgrundsatsen, hade
den regerande konungens son alltid större utsikter än alla andra att
vid ett blifvande val komma i åtanke, och det hade förut händt, t. ex.
under konung Magnus Erikssons tid, att man åt den regerande
konungen gaf löfte att efter hans död välja sonen. Så hade äfven skett i
Skara år 1458, och det enda man därvid kunde anmärka var, att hvarken
konung Kristiern eller hans son kunde anses som inrikes födda män,
hvilket dock landslagen fordrade. Det val af lagmännen och andra
ombud för folket, som man sedan dess företagit, kunde ej heller
upphäfva lagens tydliga bud. För öfrigt hade det band på det blifvande
konungavalet, som man nu hade underkastat sig, hos folket väckt
mycket missnöje. Sedan dess hade emellertid konung Kristiern blifvit
afsatt och uppträdt som Sveriges fiende, och det kunde icke gärna vidare
komma i fråga, att svenskarne vid ett nytt konungaval skulle känna
sig bundna af ett löfte till sin för detta konung, för närvarande fiende,
att kora hans son. Också ansåg konung Kristiern själf löftet om sonens
val förfallet, ty då han år 1476 sökte återvinna den svenska kronan,
talade han om ett nytt konungaval efter sin död. Detta å ena sidan
och å den andra junker Hans’ och de danska unionsvännernas begär
att underlätta hans antagande i alla tre rikena och att därför haålla
på 1458 års tronföljarval gjorde den politiska ställningen oklar och
invecklad.
Danska radet, som vid föregående tillfällen hade förhastat sig
genom att anställa ett särskildt konungaval, iakttog nu till en början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
