Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 1. Sten Sture I riksföreståndare. 1470-1497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
ding en tid på Kalmar slott, en tid på Öresten, i hvars närhet han
kort före jul 1492 dödades af en bonde.
Bielkarnes hufvudmän vid denna tid äro herr Ture Turesson till
Kråkerum, lagman på Öland, samt efter hans död, vid slutet af
1480-talet, sönerna Sten, Peder och Erik. Herr Sten till Refvelsta var
lagman i Västmanland sedan 1494 och lefde ännu vid tidehvarfvets slut.
Herr Peder till Kråkerum var en tid höfding på Kalmar slott och sedan
på Stäkeholm och blef till sist konung Kristiern II:s råd. Den ädle
herr Erik, som senare än de andra deltog i handläggningen af rikets
angelägenheter, förde befälet först på Stockholms slott, sedan på
Stegeborg 1494—1499 och sist på Viborg.
Oxenstiernorna hade liksom Vasarne förlorat i betydelse. Herr
Bengt Kristersson till Salsta deltog i riksrådets förhandlingar 1489—
1495; efter 1497 inträdde i rådet brodern, den orolige herr Sten till
Salsta, som tillställde tre uppror och slutligen dog i fängelse, och sonen
herr Krister Bengtsson till Steninge. Till de släkter, som vid denna
tid förlorade i betydelse, få vi vidare räkna ätten Natt och dag, som
vid denna tid representerades af herr Nils Sture, död 1494, och hans
son Svante, som aldrig antog Sturenamnet; vidare ätterna Bonde, Gren,
Svarte Skåning som utslocknade 1494, Vinstorpaätten, som utgick å
manssidan med herr Göran (Örjan) Karlsson, herr Sten Stures
anhängare, Ekaätten, hvilken efter år 1471 icke räknade mer än en medlem
i rådet, Magnus Karlsson, morfar till konung Gustaf, och
Hammarstadsätten (natt och dag på längden), som nu antagit Griparnes vapen
och af hvilken herr Nils Bosson, lagman i Östergötland sedan 1497, var
en tämligen ombytlig och egennyttig man.
Sparrarne, som en tid varit ganska fåtaliga, hade under denna tid
fyra af sina medlemmar i riksrådet, nämligen herr Fader Ulfsson på
Ängsö, dennes söner herr Nils till Hjulsta och Bengt på Aspnäs samt
Sigge Larsson. Släkten med en lilja i skölden representeras af herr
Greger Mattsson till Tyresö, lagman först i Västmanland, sedan i
Uppland (död 1494), och hans son herr Bengt. Ätten med en
tillbakaseende ulf i skölden hade fyra medlemmar i rådet, herr Staffan Ulfsson,
lagman i Västmanland (död 1478), herr Arend Bengtsson till Nynäs
samt hans söner Bengt på Ekolsund och Johan till Sjöholm, lagman i
Södermanland.
Bland de släkter, som jämförelsevis kunna sägas sent hafva
uppträdt i den svenska medeltidens histora, förtjäna följande omnämnas.
Den gamle Arvid Trolle till Bergkvara, lagman i Östergötland och sedan
(efter 1497) i Tiohärad, afled år 1505. Hans son Erik, gift med herr
Gustaf Karlssons (g sumsehufvud) änka, inträdde år 1487 i rådet och blef
något senare lagman i Närke. Herr Eskil Isaksson (baner) till Vängarn
deltog i rådsförhandlingarna till år 1480. Sonen herr Knut, lagman
först i Västmanland, från år 1494 i Uppland, var en af herr Sten
Stures trognaste anhängare, hans broder Nils Eskilsson till Djursholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
