Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 4. Svante Nilsson riksföreståndare. 1504-1512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
otroligt, hunger och farsoter rasade i landet. Herr Svante hade icke
gått herrarnes önskningar till mötes med afseende på utdelande af län.
han hade till och med indragit flera sådana, ibland måhända utan skäl,
ibland åter med fog, såsom när han drog in till kronan Kastelholms
län, sedan slottet hade blifvit förstördt af Sören Norby.
Det var nu åter den orolige herr Sten Kristersson, som började
resningen. Han klagade öfver oförrätter han lidit och sade sig veta. att
herr Svantes folk låg i mordstig för honom. Ärkebiskopen tog hans
parti, men herr Svante förklarade, att hans klagomål voro alldeles
grundlösa och att han gifvit sitt folk befallning att låta herr Sten och
hans egendom vara i fred, så länge han hölle sig stilla. Det oaktadt
begynte i juli 1511 fejden. Herr Svantes fogde slog upplandsbönderna,
som herr Sten hade uppviglat, men denne miste därigenom icke modet, i
synnerhet som han kunde räkna på rådets understöd, hvaröfver herr
Svante klagar. Upproret spridde sig till de andra Mälarlandskapen.
Ärkebiskopen yrkade, att ett rådsmöte skulle i september 1511
hållas i Strängnäs; riksföreståndaren ville icke härtill gifva sitt bifall,
men mötet kom ändock till stånd, och däri deltogo äfven sådana, som
hittills troget hade stått på det fosterländska partiets sida, till och
med sådana, som ännu året förut hade hållit
med herr Svante. Om förhandlingarna vid
mötet lämnas ett vittnesbörd allenast af den
skrifvelse, som affärdades till herr Svante, i
g hvilken han förklarades afsatt från riksföre-
a21. Herr Svantes mynt. Ståndarskapet på grund af de klagomal, som
blifvit mot honom framförda. Genom hans
förvållande, särskildt genom hans bemödande att förekomma eller
bryta öfverenskommelsen mellan rikena, hade landet haft en
ständig ofred. I följd af kriget hade svenskar, som ägde gods i Norge
och Danmark, icke kommit i besittning af dessa, hvarförutom personer,
som hade varit använda i rikets ärenden, hade mist förläningar samt
dessutom fått onda rykten om sig utspridda. I strid mot lagen
hade herr Svante tillsatt lagmän och häradshöfdingar. Han hade
låtit prägla dåligt mynt * och därför undandragit myntet den
kontroll, som, enligt ett stadgande från hans företrädares tid, skulle
utöfvas af guldsmedsämbetet i Stockholm. Han hade varit doktor
Hemming Gad behjälplig att tillägna sig biskopsinkomsterna från
Linköpings stift, och så vidare. På denna skrifvelse svarade herr Svante
mycket fogligt; han gjorde anspråk på att åtnjuta hvar mans rätt att
icke blifva dömd utan att hafva haft tillfälle att försvara sig samt
förklarade sig villig att nästa vår nedlägga sitt ämbete, men icke blott
i rådets närvaro utan inför »friborna frälsemän, köpstadsmän och
meniga allmogen», och hoppades han då lämna riket ifrån sig »triare och
* Är 1512 svarade 16 penningmarker mot 1 mark lödig. Hr Svante slog mynt endast
i Västeras. endast halförtigar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
