Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 5. Sten Sture II riksföreståndare. 1512-1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR STEN STURE II RIKSFÖRESTÅNDARE. ; 597
nagra danska riksråd och adelsmän som gisslan; herr Sten var benägen
att fara, men Stockholms borgmästare och råd öfvertalade honom att
säga nej. alldenstund hans ofärd i annat fall vore gifven. Konungen,
som nu låg med sina skepp vid Dalarö, föreslog då en ny
sammankomst till lands. Herr Sten antog detta förslag och sände ut till
flottan sex svenska män som gisslan, doktor Hemming Gad, Gustaf
Eriksson (Vasa), bröderna Lars Siggesson och Göran Siggesson (sparre),
Olof Ryning och Bengt Nilsson (färla), och red sedan ut till den
öfverenskomna mötesplatsen vid Österhaninge kyrka, hvarest han fick
vänta i två dagar för att sedan rida hem med outrättadt ärende.
Från Djurhamn skref konungen den 26 september 1518, dagen efter den
då han skulle hafva mött herr Sten, till stormästaren Albrekt och till
Danzig med begäran, att svenskarne, som nu voro konungens fiender,
icke skulle få någon tillförsel från Preussen. Från samma hamn
utfärdade han den 2 oktober till staden Stockholm och till hela det
svenska folket skrifvelser med underrättelse, att han uppsade det nyss
afslutna stilleståndet, under falskligt förebärande, att herr Sten icke
hade hållit det. Ett par dagar senare lättade han ankar och seglade
till Danmark, dit medförande mot tro och lofven de sex svenskarne —
en ny trolöshet, som med skäl väckte inom Sverige en gränslös
förbittring.
Så snart konungen hade lämnat Sverige, begaf sig Johan
Arcimboldus upp till Stockholm, hvarest han mottogs med mycken
högtidlighet och stora omkostnader. Herr Sten gaf honom med afseende på
aflatspredikandet alla möjliga förmåner och afsade sig den rätt, som
andra furstar hade tagit sig, att erhålla en del af de insamlade
penningarna. Genom denna och andra eftergifter vann han helt och hållet
legaten på sin sida, så att vid ett möte i Arboga i december 1518 herr
Gustaf Trolle högtidligen nedlade sitt ämbete och Uppsala domkapitel
anhöll, att påfven ville godkänna detta och till hans efterträdare nämna
legaten, hvarefter öfverenskoms med Jakob Ulfsson, att han skulle
tills vidare förestå stiftet. På de framställningar, som legaten vid detta
möte gjorde, i konungens namn, om inledande af underhandlingar
svarade de församlade med en mun nej. De ville icke hafva något att
göra med den trolöse konungen, icke ens om han lämnade sin egen son
som gisslan. Efter mötet fingo herr Gustaf Trolle och hans fader, som
nu löstes ur fångenskapen, vistas på den senares gard Ekholmen.
Legaten vände åter öfver Danmark men fick där i rikt mått erfara
konungens misshag. De insamlade aflatsmedlen togos i beslag för
konungens räkning, legatens broder, som varit honom följaktig,
fängslades, och själf undgick han samma öde allenast genom att i april 1519
fly till Sverige, hvarifrån han i oktober reste öfver till Lybeck, på
hvars kyrkdörrar han då fann uppslagen den å påfvens vägnar
uttfärdade bannlysningsbullan mot herr Sten Sture och alla dem, som hade
hulpit honom mot herr Gustaf Trolle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
