Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 5. Sten Sture II riksföreståndare. 1512-1520 - 6. Konung Kristiern II. 1520-1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
hvilka antagligen beteckna myntordningarnas tid. Fadern präglade
endast fyrkar. Herr Sten slog år 1512 örtugar (fig. 425 och 426) och
därjämte mynt af en vida större valör, nämligen markstycken, slagna
efter hanseatiskt mönster (fig. 429). Ett markmynt finnes äfven med
årtalet 1514. Det synes icke hafva varit möjligt att vidhålla afsikten
att hjälpa upp myntväsendet. Årtalet 1515 fnnes endast å fyrkar
(fig. 427). Ännu senare torde de fyrkar vara, som sakna årtal.
Markstyckena voro drygt 13-lödiga, örtugarna 8-lödiga. På silfvermarken
räknades nu 16 penningmarker.
G.
Konung Kristiern II.
1520—1521.
Segern vid Tiveden och herr Stens död gjorde visserligen icke
Kristiern II till rättmätig konung öfver Sverige, men i följd af den
obeslutsamhet, som de svenska herrarne visade, kunna vi redan från
februari 1520 betrakta honom som landets herre.
Utan tvifvel var den allmänna känslan bland stormännen vid herr
Stens död en omätlig häpnad öfver den förändring, som så oförmodadt
inträffat. Vi få måhända anse detta som en mildrande omständighet,
när vi skola yttra oss öfver det allmänna affall från den svenska
saken, som så godt som genast inträffade. Herr Ture Jönsson,
Västergötlands lagman, uppmanades af fru Kristina, herr Stens modiga och
plikttrogna änka, att sätta sig i spetsen för försvaret. Fyra gånger
tillskref hon honom härom, lofvande honom all hjälp, som det stod i
hennes makt att gifva, men herr Ture, alltför mån om egen fördel,
aktade det icke och slöt sig i stället till konung Kristiern. I
Mälarlandskapen visade sig biskop Matts i Strängnäs, som hade varit föremål
för herr Stens synnerliga tillgifvenhet, och riksrådet Knut Bengtsson
(sparre) på Ängsö mest benägna att förena sig med konung Kristiern.
Än på Tynnelsö, än på Ängsö samlades herrarne för att fådsla.
Bönderna voro ifriga att fortsätta striden, men adeln visste icke rätt hvad
den ville, hvilket visade sig allra mest, när några tusen man hade
samlat sig vid Eldsund (i närheten af Strängnäs) och sedan, så fort
danskarne nalkades, skingrade sig, emedan herrarne voro så tveksamma,
att ingen ville sätta sig i spetsen för hären. Danskarne besatte då
genast Strängnäs (den 20 februari 1520). Dagen därefter öfvertalades
OÖtto Krumpen af biskop Matts till ett elfva dagars stillestånd.
Strängnäsbiskopen, biskop Otto Svinhufvud och herr Erik Abrahamsson visade
sig mycket ifriga för konungens sak. Så snart hären kommit till
Uppland, utvecklade herr Gustaf Trolle den mest outtröttliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
