Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 6. Konung Kristiern II. 1520-1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
varande skyndade då ut ur rummet för att göra konungen
föreställningar, men de möttes af Didrik Slagheck, som bad dem akta sig för
samma öde. Modlösa och gråtande vände de åter till sitt rum.
Så gick det den dagen till i slottet. I staden var stämningen lika
orolig och sorgfull. Tidigt på morgonen tillkännagafs under
trumpetskall, att ingen fick gå ut, förrän ny signal hade gifvits. Vid
middagstiden uppställdes vakt mellan slottet och Stortorget, och fångarne leddes
dit. Ett danskt riksråd utträdde på rädhusets burspråk och bad ingen
förfäras, ty de som nu skulle aflifvas hade förbrutit sig mot kyrkan,
och hade ärkebiskopen tre gånger på sina knän bedt om deras bestraf-
1el a 47701 f11
432, 433. Stockholms blodbad. (Biskop Vincentius halshugges. — Kropparna köras
till Södermalm; (i bakgrunden) herr Sten Stures graf öppnas.)
fande. Biskop Vincentius, som alltid hade lutat åt det danska partiet,
upphof nu sin röst och förklarade, att detta icke vore sant; han
fordrade rannsakning och laglig dom och tillade, att Gud skulle straffa
detta öfvervåld och tyranni. Tvenne Stockholms rådmän, som hörde
till de fängslade, Anders Ruth och Anders Karlsson, instämde häruti
och bådo alla svenskar akta sig för dylikt förräderi. Men dessa
manliga protester hulpo ej. Först framleddes den åldrige biskop Matts från
Strängnäs, som mer än alla andra hade hulpit konung Kristiern till
Sveriges krona, och hans hufvud föll. Därefter följde biskopen från
Skara, herr Erik Abrahamsson, väpnaren Erik Knutsson, en son af
norrmannen herr Knut Alfsson, herr Erik Johansson, som lär hafva
fått tillbud om nåd men svarat: »Mina medbröder äro ärliga herrar,
jag vill i Guds namn dö döden med dem», Erik Ryning, fru Kristinas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
