Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 6. Konung Kristiern II. 1520-1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG KRISTIERN II. 605
liga och borgare, äfven kvinnor, kallades att vid middagstiden infinna sig
på slottet, i dess stora sal. Konungen satt där i sitt högsäte, och till
honom framträdde ärkebiskopen med begäran om upprättelse för allt
hvad han, herr Jakob Ulfsson, biskop Otto och andra hade lidit; han
påminde konungen om den ed han hade svurit att värna kyrkan och
lät uppläsa skriftligen affattade klagopunkter. Ärkebiskopen fordrade
penningersättning för sig och herr Jakob, tillsammans 500,000 mark
silfver, hvarvid han dock lämnade utsikt till nedprutning, samt begärde,
att alla de personer, mot hvilka han framställde anklagelser, skulle
fängslas, till dess dom öfver dem blifvit fälld af konungen, som skulle
få lön af Gud och pris af hela kristenheten för det straff, han läte
öfvergå dessa kättare. Likaledes upplästes det bannlysningsbref, som
å påfvens vägnar hade utfärdats af ärkebiskop Birger i Lund och biskop
Lage Urne i Roskilde mot herr Sten Sture och hans hjälpare. När
ärkebiskopen hade slutat, sporde konungen, om han önskade förlikning
eller all lagens stränghet, och äskade han den senare.
Församlingen var slagen med skräck. Den som först fann sig var
fru Kristina, som framträdde och förklarade, att det som blifvit gjordt
mot ärkebiskopen berodde på ett beslut, fattadt vid ett allmänt
riksmöte, och hon företedde som stöd för sitt påstående brefvet af den 23
november 1517; skulle straff utkräfvas, då måste hela riket straffas
och icke några enskilda personer. Brefvet upplästes, och konungen
började förhöra dem af brefvets utfärdare, som voro närvarande, först
biskop Hans Brask, som hänvisade till den protest han hade inneslutit
i sigillvaxet, sedan de andra, som alla sökte framställa sin sak i så
god dager som möjligt. Konungen gick ut, och rannsakningen
fortsattes så länge, att det blef nödigt att taga in ljus. Till sist kommo
herrar Klaus Bilde och Sören Norby, båda slagna till riddare
kröningsdagen, in i salen med vakt och bortförde i flera omgångar andliga,
adliga och borgare, män och kvinnor, hvilka kastades i fångtornet eller
förvarades annanstädes. De kvarvarande prästerna, bland dem biskop
Hans Brask, fördes in i ett trångt rum, hvarest de fingo tillbringa
natten. Dessa andliga upphämtades dagen därefter klockan 9 till
slottets stora sal för att möta några andra präster, bland dem ärkebisopen
och biskop Otto. Biskop Jens Beldenak förde ordet, och på hans fråga
svarade slutligen de närvarande, att de, som föregående dag hade
blifvit anklagade, voro enligt kyrkans och kejsarens rätt samt Sveriges
lag kättare. Därefter återfördes de i förvar hållna svenska andliga
till sitt förra rum, där de intogo middag. Knappt var denna förbi, da
en person kom uppspringande till dem och förkunnade, att nu fördes
biskoparne af Strängnäs och Skara ut från slottet, men biskop Jens
Beldenak lugnade dem med orden, att konungen icke kunde tillåta sig
något ondt mot sådana män, man borde icke sätta tro till sådant
skvaller. Men en annan kom och så en tredje, som sade, att nu skulle de
två biskoparne räcka fram halsen under bödelns svärd. Alla de när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
