Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tid till slutet av det femte årtusendet före Kristi födelse (den äldre Stenåldern) - Sveriges första bebyggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÄLDRE STENÅLDERN.
ment, att de ej numera finnas kvar där. Ingenstädes har deras
ras bibehållit sig så ren som i Sverige och Norge.
De senaste undersökningarna hava sålunda låtit oss lära känna
det märkliga förhållande, att våra ljusa, högresta, långskalliga
förfäder hava bebott vårt land alltifrån tiden kort efter
istidens slut, således i ungefär femton tusen år!
Långt efter det, att de först utbrett sig över den
Skandinaviska norden, blev deras stam världsberömd under germanernas
namn. Under tidens lopp hade nämligen Skandinaviens och
nordligaste Tysklands invånare blivit en folkgrupp för sig,
»germanernas», liksom Englands och Frankrikes inbyggare bildade
en annan folkgrupp, »kelternas», och i östligare trakter av Europa
en tredje folkgrupp, »slavernas», avskilt sig.
Några forskare hava visserligen antagit, icke endast att ett
germanskt folk, våra förfäder, bott här i Norden alltifrån
stenåldern, utan att hela den indo-europeiska eller ariska
folkgruppens urhem vore att söka i länderna kring södra Östersjön. Av
skäl, för vilka jag naturligtvis ej här kan redogöra, men som
jag på annat ställe angivit, är det mig ej möjligt att dela denna
huvudsakligen av icke-skandinaviska lärde uttalade åsikt, huru
smickrande det än skulle vara för vår Nord, om »ariernas» vagga
här hade stått.
Om det är våra förfäder, som först tagit vårt land i
besittning, borde också ortnamnen bära vittnesbörd därom. Ej blott
byarnas utan sjöarnas, flodernas och bergens namn borde då
vara germanska. Det omfattande forskningsarbete, som utrett
de svenska ortnamnens härledning, har också fullkomligt
bekräftat detta förhållande. Mången har föreställt sig, att de
svenska sjöarnas namn, vilka ofta nog klinga främmande i våra
öron, skulle vara av främmande ursprung. Men en omsorgsfull
granskning har visat, att man — med undantag av de sjöar i
nordligaste Sverige som hava lapska eller finska namn — icke
har någon grundad anledning att bland våra äldsta
vattendragsnamn utpeka något enda, som med nödvändighet måste tillhöra
ett icke-germanskt språk. Detsamma gäller om de andra
ortnamnen, såväl bergens som gårdarnas och byarnas.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
