Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tid till slutet av det femte årtusendet före Kristi födelse (den äldre Stenåldern) - Sveriges första bebyggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES ÄLDSTA INVÅNARE.
Bland de förhållanden, som giva oss upplysning om, till
vilken folkstam ett lands inbyggare i forna dagar hört, är
huvudskålens form särskilt av stor betydelse.
Vid den tid, då vår halvö genom isens smältning började
bliva beboelig, levde i mellersta Europa en människoras,
vilkens huvudskålsform var »lång»; dessa människor voro, för att
begagna vetenskapsmännens vanliga uttryck, »dolikocefaler»,
d. v. s. huvudet hade en betydligt större längd (från nacken
till pannan) än bredd. Denna ras är känd under namnet
Cro-Magnon-rasen.
Då människor med kort skalle, »brakycefaler», ej funnos i
mellersta Europa förr än många årtusenden efter istidens slut
här, måste de, vilka först togo Sverige i besittning, hava
hört till den i mellersta Europa då levande rasen; de
måste således hava varit långskallar. På ett märkligt
sätt bekräftas detta därav, att såväl under den äldre
som den yngre stenåldern långskallar bevisligen levat
här i landet, liksom därav att de flesta än i dag
levande svenskarna höra till samma ras.
Redan under den äldre stenålderns sista skede hade
emellertid i mellersta Europa även kortskallar uppträtt. Och då
mänga huvudskålar av en mycket liknande form ligga i
sydskandinaviska gravar från den yngre stenåldern, är det mer än
sannolikt, att människor även av denna ras hava under
stenåldern — men långt efter den första invandringen — kommit
till Norden, ehuru de icke bildat huvudmassan av befolkningen
norr om Skåne. I Danmark och Skåne utgöra däremot dessa
korta huvudskålar en mycket betydande procent av dem, som
upptagits ur den yngre stenålderns gravar, liksom den
huvudskålsformen ännu är allmän i dessa delar av Skandinavien.
Den kortskalliga rasen synes efter den äldre stenålderns
slut hava blivit den förhärskande i mellersta Europa, så att
den långskalliga rasen fortlevde endast inom två områden, av
vilka det ena bildades av den Skandinaviska halvön och det
andra av sydvästra Frankrike. Inom det senare området blevo
dolikocefalerna sedermera så starkt uppblandade med andra ele-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
