Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 1. Levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN YNGRE STENÅLDERN.
som amuletter buros genomborrade tänder av björn, varg,
vildsvin och andra djur. Detta bruk återfinna vi mångenstädes
såväl inom som utom Europa, och såväl under stenåldern som i
senare tid.
De förnämsta prydnader, som under stenåldern stodo
nordbon till buds, voro för övrigt pärlor och andra arbeten av ben
och bärnsten. Först mot stenålderns slut har guldet, såsom
en stor sällsynthet, letat sig väg hit till Norden; i en vid
Hjällby i Västergötland upptäckt grav från stenålderns sista
period hittade man för några år sedan en liten spirallagd pärla
av guldtråd (fig. 23). Pärlor av glas blevo däremot först under
bronsåldern kända i Norden. Östersjöns kuster, även den
skånska, erbjödo i stället nordborna tillgång på bärnsten, som
hos södra Europas folk stod i så högt värde, att den med dryga
kostnader hämtades från Norden. I en västgöta-gånggrift
hittades för flera år sedan en bärnstenspärla av samma form som
de vanliga stenyxorna med skafthål. Många andra
bärnstenspärlor äro lika fig. 27.
I gånggrifter, även i det från bärnstenskusterna ganska
avlägsna Västergötland, hittas ofta bärnstenspärlor i stort antal.
Så fann man år 1868 i en dylik grav helt nära Falköping över
200 sådana pärlor. I de till en senare del av stenåldern
hörande gravar, som äro kända under namn av hällkistor, har man
däremot endast ytterst sällan hittat bärnstenspärlor, vilket är
särskilt anmärkningsvärt därför, att några av de med största
omsorg undersökta gravarna av detta slag äro belägna i samma
trakt som de på bärnstenspärlor rika gånggrifterna. Denna
omständighet förtjänar vår uppmärksamhet så mycket mera, som
bärnstenspärlor även äro mycket sällsynta, ja knappt någonsin
anträffats i svenska gravar från bronsåldern.
Förklaringen till dessa förhållanden finna vi däri, att
nordborna genom den samfärdsel med andra länder, vilken, såsom
vi av det följande få se, börjat redan under stenåldern, hade
lärt känna, huru dyrbar bärnstenen var. En följd härav blev,
att under stenålderns sista del, då hällkistorna voro den vanliga
gravformen, liksom under bronsåldern, prydnader av detta
kostbara ämne icke nedlades i gravarna så allmänt som under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
